Vertex loggotyp - Klicka så kommer du till första sidan nr 1 / 2000 Administrativ meny

[an error occurred while processing this directive] - vecka 46

Tyck till direkt
Läsa insändare
Skriva insändare
Nätspecial
 Bara på e-post
 Så röstade vi
Nyheter
IKSU:s priser högst
i nationell jämförelse
Avgift för guldkort
höjs i efterhand
"Studentinflytande
viktigt - men svårt
i praktiken"
Nio studenter fick pris
för examensarbeten
Jullov utan tentaplugg
och "öppnare" campus
"Urholkad ekonomi
hotar lärares kompetens"
Kort om
Uniaden gästas
av OS-medaljör
Nazism tar fäste
vid högskolor
Ny utbildning
om mat och dryck
Student-sm
i inomhusfotboll
Färre sökande
inför vårterminen
Kår byter dörrar
för 50 000 kronor
Arbetslivscenter
organiseras om
Kultur
Rivstart för
Umeå Allstars
Absurd och
intressant resa
Vild stilblandning,
Alanis Morisette
och smågulligt
Poe på nytt
sätt
Å tredje sidan
Studenten på
andra sidan
Vild stilblandning
av Mr Bungle

Eklektiskt. Det är egentligen det enda ord som kan sammanfatta bandet Mr Bungle [Warner] och skivan med samma namn. Det här är ett band som inte har några restriktioner på hur urflippade eller bisarra kombinationerna mellan olika genrer får bli. Till exempel blandas country och hårdrock i tvära kast. Efter några genomlyssningar har örat vant sig och det är stundtals riktigt, riktigt bra. Men i nästa stund blir det också bara för mycket.

Alanis Morisette
har fattat poängen

Vissa artister har aldrig förstått poängen med att spela unplugged, nämligen att det låter annorlunda och ska låta på ett annat sätt än i studio. Men supertalangen Alanis Morisette har insett möjligheterna med att spela akustiskt. På Unplugged [Warner] får många av hennes låtar, som "Ironic", nytt liv och hon passar också på att experimentera med uttrycket i den egna rösten. Dessutom bjuds skivköparna på några nya låtar, vilket inte är fy skam. Med andra ord så finns det starka skäl att köpa denna tredje skiva från Alanis Morisette.

Smågulligt
utan trovärdighet

Janice Robinsons skiva The Color within me [Warner] är i och för sig lite småsvängig och kommer säkert att falla en del i smaken genom sin blandning av powerpop och rock. Men skivan saknar både bitskheten i texterna och tyngden i musiken för att bli tillräckligt trovärdig. För vem säger "you can kiss my butt"? "Ass" eller något annat skulle kanske vara mer trovärdig om man vill säga att någon ska ta sig i röven på engelska? Men Janice Robinson vill väl inte stöta sig med moral majority och på det sättet stöta sig med den stora medelklassmarknaden i usa. Därför förblir det en ofarlig och smågullig skiva som framför allt har sin styrka i de gospelinfluerade spåren, som "It really don´t matter" eller det mjuka titelspåret "Color within me".

patrik boström
Annons
Annons
Annons
Annons
Mera Vertex
i din e-post !
Info
Din e-postadress:



© Copyright 2000 Allt material tillhör Vertex
Kontakta Vertex:
vertex.red@us.umu.se
Vertex hemsidor uppdateras
varje månad. Ge oss kritik !