Vertex loggotyp - Klicka så kommer du till första sidan nr 1 / 2002 Administrativ meny

[an error occurred while processing this directive] - vecka 33

Tyck till direkt
Läsa insändare
Skriva insändare
Nätspecial
 Bara på e-post
 Så röstade vi
Nyheter
Corona öppnar igen
– Sodexho tar över
“Kursutvärdering
efter tentan inte bra“
Avgift för studeNTKortet
– NTK planerar motdrag
Dåligt studentinflytande
– universitetet får kritik
Utbildningen bra, inflytandet sämre
“Spanare“ lär ut talekonst på arbetsmarknadsdag
Kort om
Akut bostadskris
– här finns hjälp
Hederspris till
mångsysslare
Studenter sökes
till ny it-grupp
Sektionernas
roll granskas
Populärt plugga
till sjukgymnast
“Kårstyrelsen
måste spara mer“
Tsurr:s framtid ska utredas
Kultur
Saftig sexbibel
från medeltiden
Nya skivor
Välskriven handbok
för ängsliga talare
Student-TV
i startgroparna
Å tredje sidan
Ja’ håll’ då me’ ja’!
buss
Vrooom. Vertex har testat Umeås infrastruktur. Busslinjerna, närmare bestämt. Underhållningsvärdet varierar mellan två och fyra på en femgradig skala.
foto: jennie andersson

Tjinge-linge linge bussen far...
Du har ingen bil? Men vill ändå nå Umeås exotiska utkanter? Utan att cykla?
I så fall är bussåkning något för dig. Miljövänligt, smidigt och ibland riktigt underhållande. Andra gånger rena pesten.
Vertex har provåkt tre av stans lokalbusslinjer.

Linje 7: Vasaplan–Västra Ersboda
Lördag kväll kl.20:15. En grupp brådmogna 16-åriga pojkar med pilsnerflaskor i högsta hugg sjunger tondövt på ramsor som vid en svidande jämförelse mest låter som refrängen i en Thomas Ledin-låt.
20:22. Via innerstaden och förbi Norrlands Universitetssjukhus. Busschauffören Leif, 46, slänger oroliga blickar i backspegeln. “Tja, fredagar och lördagar är väl värst“, säger han, “då kan det bli stökigt. Vissa vill ju retas genom att röka, hångla och spela allmänt dumma. Men, nä, det brukar inte va så farligt ändå. Det roligaste med jobbet? Svårt att säga. Jag trivs bra. Det blir ju förstås en jädrans massa bussåkande (skratt).“
20:29. Bussen glider stillsamt förbi höghusen på Mariehem och vattentornet reser sig upp ur vintermörkret som en vit trattkantarell.
20:45. Efter åtskilliga kringelikrokar når vi slutligen Västra Ersboda som inte lider av de klassiska förortskomplexen, utan istället stoltserar med Umeås enda systembolag med självplock och Ersboda-anstalten. En av de berusade pojkarna vrålar ut: “Scha-la-la-la!“ Varvid kompisen frågar: “Ä’ru eller?“ Svaret kommer blixtsnabbt: “Självklart.“
Underhållningsvärde: Tre och en halv bussratt.

Linje 8 Vasaplan–Tomtebo via Ålidhem
Torsdag kl. 15:22. Dragspelsbussen avgår fullastad från Vasaplan, stretar sig motvilligt genom staden och som en tvärilsk daggmask gungar bakdelen i takt med busschaufförens ryckiga gasningar.
15:34. Färden går genom Ålidhem och förbi tegelhus som väl inte direkt kan beskrivas som en milstolpe inom svensk arkitekturs mest uttrycksfulla fas, men ändå ger ett intryck av livfullhet genom studenterna som bor här.
15:39. Tomtebo, denna familjeidyll där småbarn glatt knollrar omkring i säckiga bävernylonoveraller och öronlappsmössor. “Jovisst, här bor många barnfamiljer“, berättar trebarnsmamman Kristina medan hon rutinerat lastar ombord ungarna på bussen. “Men här finns gammfolk och studenter också. En salig blandning, kan man väl säga. Jag trivs då bra, jag bodde i stan innan men här är ju som lugnare område.“ Lugnt – eller tråkigt, gränsen är hårfin. Man kan utan svårighet skönja ett visst etnologiskt intresse hos gatuplaneraren då Älvans väg, Nornaplatsen och Vättarnas allé mest för tankarna till barndomens Trolltider. Från den iskalla bussen kan man se att den svenska husmorsdrömmen frodas och fullbordas genom köksgardiner och parabolantenner. Likt plågade kaninen i bur påminner de rosa ryschgardinerna i fusksiden som smetar sig mot fönstren i en tyst bön om att få bli frisläppta.
15:42. Bussen stannar och folket försvinner ut i sagolandet.
Underhållningsvärde: Fyra bussrattar.

Linje 9 Vasaplan-Röbäck
Måndag kl. 10:07. Den angenäma färden över Tegsbron avbryts utanför Tegs centrum då en postpubertal bussmarodör kliver på och med ett ljudligt stön slänger sig ner på sätet. Ord som hänsyn och respekt ingår inte i hans minimala vokabulär och på ett högst irriterande sätt placerar han väskor samt diverse kassar i mittgången på bussen.
10:15. Efter att ha passerat sevärdheter som Volvo och Scan-slakteriet flyttar sig två mellanstadieflickor med rosa väskor, jordgubbsläppglans och kläder som gör att de ser ut att komma direkt från Tuggummiland några rader bakåt i bussen för att slippa utsättas för bussmarodörens förkylningshosta. I pauserna av deras ivriga sms:ande hör man glåpord som “snuskgubbe“ och “äcklig“.
10:26 Röbäck. Tack vare bussmarodörens högljudda mobilsamtal låter han hela bussen få veta att han “bara ätit en vanlig jävla macka“ till frukost. Trots bristen på ö-råd i Expedition Verkligheten önskar man ibland att det gick lika snabbt att rösta hem vedervärdiga existenser som det gör på tv.
Underhållningsvärde: Två bussrattar.

anna persson


Annons
Annons
Annons
Annons
Mera Vertex
i din e-post !
Info
Din e-postadress:



© Copyright 2000 Allt material tillhör Vertex
Kontakta Vertex:
vertex.red@us.umu.se
Vertex hemsidor uppdateras
varje månad. Ge oss kritik !