|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 33
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Vanligare än man tror. 10–15 procent av alla barn i Sverige har föräldrar med missbruksproblem, enligt Helena Eriksson på City Öppenvård. Under våren inleds en ny samtalsserie riktad mot studenter med denna bakgrund.
foto: ellinor gustafsson
I skuggan av spriten
– Jag har svårt att få känslorna på rätt ställe och att veta hur stor plats mina egna behov egentligen får ta.
Det säger Fanny, student vid Umeå universitet, som under hösten deltagit i en samtalsserie för vuxna barn till missbrukare.
När Fanny var tolv år och blev ivägskickad till ok för att köpa groggvirke till sin far slog det henne plötsligt att hennes bästa kompis pappa inte drack. Då hon som 13-åring var på semester med sin familj och hennes mamma och pappa drack varje kväll och hade samlag fastän Fanny och hennes syskon sov i samma rum kände hon att någonting faktiskt var fel och att hennes pappa hade missbruksproblem.
– När jag tänker tillbaka på min barndom ser jag mig själv, mamma och mina syskon sitta och äta middag. Pappa finns inte ens där, berättar Fanny.
Utåt sett var Fannys familj välfungerande. Hennes mamma kämpade länge för att hålla skenet uppe, men orkade efter ett tag inte längre utan började också dricka i större utsträckning. Fannys storasyster fick träda in och försöka få jämvikt i familjen. Båda föräldrarna arbetade dock under hela Fannys uppväxt.
– Pappa drack dagligen och jobbade mer än heltid. Han är finsupare och sitter framför tv:n med whisky och isbitar. När jag var yngre gick han också ut på lokal ett par dagar i veckan. Jag såg inte honom som en pappa, utan mer som en annan familjemedlem som jag och mina syskon delade mamma med.
Fannys pappa är många gånger aggressiv och utagerande, oftast genom att kasta föremål och föra oväsen. Vardagen blev att alltid trippa på tå för att slippa se pappa uppretad. Detta blev normalitet. Fanny blev det tysta barnet som försökte undvika att vara hemma så långt det var möjligt. Hennes två bästa vänner var de enda som visste om hennes familjehemlighet. I ett tidigt skede började Fanny utveckla bacillskräck.
– Jag tyckte att allting hemma var äckligt, förutom mitt rum. Jag var bara hemma på söndagkvällar, övrig tid hängde jag på ungdomsgården. Pappa vägrade jag att röra och tilltala. Om han varit på toaletten var jag tvungen att städa den innan jag kunde använda den.
På gymnasiet kontaktade Fanny skolsyster och berättade om sin bacillskräck. Syster sa att det nog skulle gå över och lämnade sedan ärendet.
Fanny kan utan svårighet räkna upp sidor hos sig själv som följt med sedan uppväxten.
– Idag är jag mest arg över min barndom, samtidigt som jag är ledsen över att jag inte har en bra relation till min pappa. Jag blev väldigt brådmogen i vissa avseenden, kunde tidigt diska, städa, laga mat, ta kontakt med myndigheter. Samtidigt hämmas ju andra sidor, som relationsmässiga delar. Jag har till exempel kontrollbehov, vill gärna veta saker i förväg och har ett stort eget revir. Att visa känslor är ovant och jag är väldigt konflikträdd.
Föräldrarna är idag skilda. Hennes pappa är fortfarande kvar i sitt missbruk, medan Fannys mamma lyckats trappa ner på alkoholen. Fanny pratar med sin pappa i telefon ungefär en gång varannan månad. Oftast ringer hon upp på dagtid då hon vet att det är större chans att han är nykter.
– Jag tänker att han får betala genom att jag inte öppnar mig med mina känslor. Jag pratar med kompisar istället.
Samtalsserien Vuxna barn till missbrukare har varit mycket värdefull för Fanny.
– Jag har fått bekräftat att det här är verkligheten, att det inte bara är jag och mina konstiga tankar. Dessutom blir mina bekanta ofta chockerade när jag berättar om min pappa, men det slipper jag här eftersom de flesta faktiskt har varit med om någonting liknande.
Positiva minnen från barndomen har plötsligt börjat dyka upp.
– Jag har alltid avskytt semesterresor, men för ett tag sen kom jag på mig själv med att faktiskt berätta om den enda lyckade semestern vi hade med familjen. Det känns som om jag fått bekräftelse på att de andra sakerna har hänt och finns där, därför kan jag släppa dem lite, säger Fanny.
frida rosenström
Fotnot: Fanny är ett fingerat namn.
– Alkoholberoende
en familjesjukdom
|
|
|
|
