Hur familjen Green slutligen fick sitt skräprum utrymt
suzannah gottfarb
[nya doxa]

Suzannah Gottfarbs novellsamling Hur familjen Green slutligen fick sitt skräprum utrymt innehåller åtta historier som alla utspelar sig i staden Jerusalem. Det är ett knippe mycket levande och mustiga berättelser, sådana som skulle kunna berättas från mun till mun på stadens kaféer eller barer. Och Gottfarb, som är frilansjournalist och själv bor i Stockholm, framför dem med den sorts självklara auktoritet som man vanligen bara hittar hos väletablerade författare. Bokens persongalleri är också det färgstarkt. En man som utvecklar en märklig vänskap med en kackerlacka, två asketiska systrar med en hemlig passion för spetsunderkläder, och en extremt självupptagen gigolo är några av de innevånare vi möter. Staden Jerusalem, med dess milda myllrande vansinne bildar en perfekt fond till händelserna. Det gäller inte minst novellen "Scener ur ett immigrantliv" där en invandrande amerikan blir utsatt för stadens alla underligheter, som till exempel den uråldriga rivaliteten mellan taxi- och busschaufförerna. Även Gottfarbs språkbruk knyter an till en muntlig berättartradition. Med det menar jag inte att språket skulle vara slarvigt eller sakna precision, utan snarare att texten verkar vara skriven för att fånga och underhålla en publik. Det gör naturligtvis läsningen extra nöjsam. Den som roas av att dra paralleller mellan olika författare kommer kanske främst att tänka på Isaac Singer vid läsningen av Gottfarbs noveller. Själv nöjer jag mig med att konstatera att det är få moderna svenska författare som talar med samma tydliga stämma som Gottfarb och bara en handfull som är lika underhållande.

niklas frykholm