|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 35
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
|
80 minuter med
gamla Beatles-hits
Ett album med The Beatles samlade hitlåtar borde vara en succé på förhand. Den nya skivan 1 [EMI] som kom i november är dessutom gruppens första riktiga Greatest hits-skiva sedan 1966. Men trots att skivan innehåller hela 27 låtar känns det som om flera saknas. Var tog till exempel “Strawberry Fields forever“ och “I am the walrus“ vägen? Skivans titel, 1, förklarar hur urvalet har gjorts. Det är gruppens samlade engelska och amerikanska listettor som finns med. Det känns som om The Beatles helt enkelt har gjort för många bra låtar för att göras rättvisa på en enda skiva.
Men det är svårt att inte gilla nästan 80 minuter gamla hederliga hitlåtar.
annelie lanner
Känner Sverige till
skotska Texas?
Den skotska gruppen Texas skiva The Greatest Hits [Mercury] innehåller en hel del guldkorn, som till exempel den nya låten “In Demand“ och en av gruppens äldre låtar “I Dont´t Want a Lover“ från 1989.
Gruppen har tidigare gett ut fem album och samlar här sina hitsinglar på ett sjätte. Men frågan är om gruppen kanske borde ha väntat ett tag med att ge ut denna skiva. I alla fall i Sverige, där de kanske inte är tillräckligt stora för att ge ut en samlingsskiva.
annelie lanner
Blur-låtar man
aldrig får nog av
Som när det gäller många brittiska band har rykten om drogproblem och splittring dykt upp då och då även när det gäller Blur. Deras samlingsalbum The best of [EMI] visar ändå att vad gruppen är bra på, nämligen att göra låtar som man har svårt att glömma.
Trots att den energiska “Song 2“ har använts i både dataspel och i sportsammanhang har den inte slitits ut. Den annorlunda “Parklife“ och den lugnare “Tender“ är det svårt att få nog av.
annelie lanner
Vemodig och udda
pop med hitkänsla
Davidsson presenterar med The Craze [West side fabrication] en slags vemodig och lite udda pop, som har drag av britt-popen och amerikansk vis-rock. Men man tänker också på A-Ha när man hör skivan. Titelspåret “The Craze“ är riktigt bra och på skivan finns här och var låtar med riktigt hyfsad hitpotential. “Fall from the stars“ sätter sig snabbt i skallen och det är svårt att släppa Mattias Davidssons sång ur minnet. Det finns dessutom gott om roliga idéer och djärva musikaliska grepp. Men tyvärr är nog möjligheterna för Davidsson små att verkligen få någon stor hit, eftersom West side är ett alltför litet bolag för att nå ut med skivan till de stora massorna.
patrik boström
Division 1-gäng
utan framtid
Skellefteåbandet Wade har lanserat sin nya skiva Cybergenic rockstar profile [West side fabrication], men ärligt
talat kunde det lika gärna ha varit Green Day eller några av de andra käcka pojkarna. För det här sticker inte ut på en enda punkt och faktum är att skivan är så jämngrå att jag ibland inte ens märker när det blir en ny låt. Ifall de nu lyckas väcka intresset med ett intro så är det snart borta när de återgår till Green Day-träsket i låt efter låt. Frågan är om inte Fritte och hans polare borde tänka om. Hade det här varit början av nittiotalet så hade de varit i främsta ledet av den musikaliska utvecklingen, men nu är de som Skellefteå aik. Ett division 1-gäng utan framtid.
patrik boström
Eurodisko-trams
man vill slippa
Da Buzz. Da Sound. Da Crap. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta denna skiva från bandet Da Buzz som leverar lättsmält eurodiskotrams som ingen kommer att minnas om ett tag. Trots det har deras skiva Da Buzz [Edel] levererat ett antal plågsamma slagdängor som “Let me love you“ och “Do you want me“.
Men precis som så många andra band i den här genren har de aldrig vett att låta det enformiga trumljudet vila en enda låt och endast människor med mycket små behov av intellektuell stimuli kan rimligtvis attraheras av deras texter.
Vill man slippa höra dem får man nog ställa in radion på P1 ett tag framöver, tills Da Buzz har glömts bort.
patrik boström
|
|
|
|
