|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 40
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Foto: Tord-Rikard Söderström
Stör ej! Personerna i tv:s alla dokusåpor är lättare att hantera än vännerna i verkligheten.
[Personen på bilden har inget samband med innehållet i artikeln.]
Fjärren ligger vant
i handen
Denna ovanligt varma, men ack så mörka förvinter finns det inte mycket som lättar upp tillvaron för en fattig student. Sommarbruna lemmar har bytts ut mot vitbleka, blåaktiga och svagt rödprickiga dito. CSN:s månatliga bidrag verkar aldrig riktigt räcka till, några större utsvävningar blir det aldrig fråga om och jag famlar desperat efter något att fylla min tillvaro med. Något gratis.
Den som söker han finner. Hur ljuvligt är inte livet nu när jag och mina vänner i Baren, Big Brother, Robinson och Villa Medusa umgås varje dag. De bråkar ofta med varandra, men aldrig med mig.
På ön Uda-dan-dara i Sydkinesiska sjön kämpar Robinson-deltagarna för att överleva. Åh, så klart vatten och ack så stekande sol! Önskar mig dit men får nöja mig med ett solariebesök som endast resulterar i en rosa näsa och rödflammig kropp. Nästa dag ser jag precis ut som vanligt. Roxanas explosiva personlighet och sammanbitna mun skrämmer mig lite, och jag anar att hon kan gå hur långt som helst för att få som hon vill.
Jag kokar mig en kopp te, av sorten indisk Chai. Mycket mjölk och socker ska det vara. Doften minner om pepparkakor och kardemummabullar, om Tikka Masala och Morgh Hindustani. Tänder några värmeljus, tar på mig en extra tröja och kryper under en filt i soffan med tekoppen strategiskt placerad inom räckhåll.
Fjärrkontrollen ligger vant i handen. Jag har ännu några minuter tillgodo innan dagens avsnitt av Big Brother börjar, när telefonen plötsligt ringer:
– Hej! Det är Sara, ska du vara med och träna?
Jag blir helt perplex och vet inte riktigt vad jag ska svara. Tankarna snurrar runt i huvudet, desperata och förvirrade. Vad menar hon, tänker jag, hur har hon överhuvudtaget mage att ringa NU, när Big Brother precis ska börja? Har hon ingen förståelse för mig och mitt liv? Att missa avsnittet till förmån för ett träningspass är inte att tänka på. Jag förklarar för en besviken Sara att tyvärr så går det inte.
Hon, i sin tur, blir uppgiven och säger att det känns som att jag glider längre och längre bort. Ja, ja, ja, säger jag till henne, lovar att ringa imorgon och lägger snabbt på. Big Brother har redan börjat.
Per är alkoholist, men har slutat dricka. Varje dag är en kamp för honom, instängd i ett hus tillsammans med andra personer i 100 dagar. Alla sympatiserar med honom, för han är den svage, en underdog som man kan identifiera sig med. Fast han åkte förstås ut. Alla tror att Paula har opererat brösten. Att Anna är lesbisk är det knappt någon som tänker på längre.
När jag lägger mig för att sova samma kväll tänker jag att det är bra tragiskt att leva sitt liv genom andra, även om man är pank.
tv är livet(?)
TV:s roll i vardagen
undersöks på Bildmuseet
|
|
|
|
