Vad händer då med datorer som gjort sitt på universitetet?
En del säljs via interntidningar. Andra hamnar där de inte alls
hör hemma, nämligen i sopcontainern.
- De som kör sopbilarna brukar lyfta ut elektronikskrotet och ställa
det vid sidan om, säger Ernst Oskarsson, driftsansvarig för avfallshanteringen
på Dova Miljö Transport, det företag som hämtar universitetets
avfall.
Allt går emellertid inte att plocka bort, påpekar han.
Jorma Kangas, kommunens renhållningschef, uppskattar mängden
elektronikskrot från universitetet till flera ton per år.
- Universitetet har ett stort ansvar att gå före med gott exempel,
tycker han.
Renhållningschefens önskan är nu på väg att gå
i uppfyllelse. Umdac, universitetets datorcentral, har nyligen tagit initiativ
till ett återvinningsprojekt av gamla datorer och skrivare.
Alla institutioner ska utan avgift kunna lämna in uttjänt datorutrustning
till Umdac, varifrån den vidarebefodras för återvinning.
Allt som lämnas in kommer att återvinnas. Inget ska säljas.
- Sannolikt är de uttjänta burkarna ur funktion, eller har för
liten kapacitet, varför det skulle bli mycket dyrt att uppgradera dem,
säger Lars Wänglund, ansvarig för Umdac:s återvinningsprojekt.
Den student som vill köpa begagnat kan istället sätta in
en gratisannons i Umdac:s tidning Datum, tipsar Lars Wänglund. Där
säljer både institutioner och privatpersoner gamla datorprylar.
Under vintern kommer det förmodligen att införas ett förbud
mot att tippa elektronikskrot på kommunens soptipp. Umdac:s och universitetsledningens
satsning kommer med andra ord i grevens tid.
Bertil Janson
Tillbaka till
Vertex artikelarkiv