Universitetshälsan har på uppdrag av universitetet kartlagt doktorandernas
arbetsmiljö. 33 slumpvis utvalda doktorander från alla fakulteter
har dels fyllt i en enkät, dels deltagit i en intervju.
Resultatet kan beskrivas som himmel och helvete. Antingen trivs man mycket
bra med tillvaron som doktorand eller mycket dåligt.
41 procent av de tillfrågade känner sig ängsliga, oroliga
och nervösa. En dryg tredjedel har problem med nacke och rygg. Det
kan enligt rapporten bero både på statisk arbetsbelastning och
ökad muskelspänning på grund av negativa stresstillstånd.
Två tredjedelar av de tillfrågade hade inte fått någon
introduktion när de började på institutionen. Man förväntas
på egen hand flyta in i rutinerna. Det var en chockartad upplevelse
att komma in i den här miljön, säger en av de intervjuade
doktoranderna.
- Universitetet har ett ambitiöst introduktionsprogram för ny
personal. Men vad gäller doktoranderna har man uppenbarligen inte levt
upp till det, säger Mats Molin.
Hälften av doktoranderna i undersökningen känner sig varken
delaktiga i sin institution eller respekterade av de etablerade forskarna.
Lika många tycker att arbetsklimatet är kärvt. Man känner
sig ensam, utan socialt stöd, och ser med bävan fram mot seminarierna.
Hjärtlös och olustig, tycker en doktorand om tonen på dessa
sammankomster.
Betydligt färre kvinnor än män kan tänka sig en fortsatt
akademisk karriär. Orsaken är både de dåliga arbetsförhållandena
och tvivel på den egna förmågan. De vill också slippa
striden om pengar och tjänster, ha ett jobb med reglerad arbetstid
och ett liv med utrymme för familj och vänner. - Kvinnorna är
kanske lite förståndigare och först med att säga ifrån
när något känns fel, spekulerar Mats Molin.
Hur doktoranderna trivs varierar alltså mycket från institution
till institution. Prefekterna har stor betydelse. Om ledningen är dålig
har man det svårt som doktorand och tvärt om.
- På vissa institutioner verkar man tycka att arbetsmiljö och
allmän trivsel är onödigt lyx. Forskningen överskuggar
allt annat. Men man måste komma ihåg att en dålig miljö
kan skapa dålig forskning. Kreativiteten hämmas, tror Universitetshälsans
arbetsmiljökonsult.
Doktoranderna på samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna
tycks generellt sett ha det värst. Vid matematiska-naturvetenskapliga
fakulteten är de nöjda doktoranderna fler. Skillnaderna är
dock mindre än Mats Molin hade trott.
För att göra något åt doktorandernas situation föreslår
Universitetshälsan bland annat att det upprättas en lista med
civil rights för doktorander. - Någonstans måste man börja.
Hade man ett sådant dokument kunde doktoranderna hänvisa till
det när de kräver förändringar.
Att de som hamnat på riktiga skräckinstitutioner kanske inte
skulle våga åberopa en sådan rättighetslista är
Mats Molin medveten om.
En annan väg till förändring är därför, menar
han, att lyfta fram goda föredömen.
- Kanske ska prefekter som lyckas skapa bra arbetsklimat få högre
löner. Man kan också tänka sig att hela institutionen får
någon sorts bonus eller belöning i form av pengar.
Bertil Janson
Tillbaka till
Vertex artikelarkiv