Stora brister i universitetets återvinnig

Du reser dig från fikabordet, knycklar ihop kaffemuggen och kastar den i sopsäcken. Du har just gjort ett bidrag till de hundra kubikmeter sopor som varje vecka lämnar universitetet.
Tillsammans med övrigt avfall kommer din kaffemugg att forslas till värmeverket på Ålidhem för förbränning.
Där går också tonvis med papper från universitetet upp i rök.
Återvinningen är det nämligen lite si och så med.

Ett universitet ska producera kunskap. Men allt som köps in och används i kunskapsproduktionen förvandlar tidens tand så småningom till vanliga simpla sopor.
Kunskaperna om att den här biprodukten avfallet faktiskt kan återvinnas är på sina håll ganska bristfälliga.
Glas och papper sorteras i och för sig ut på de flesta enheter, men fortfarande beror insamlandet främst på individuellt engagemang. Mycket återvinningsbart avfall hamnar fortfarande i papperskorgen.
En av orsakerna är att informationen om källsortering har varit otillfredsställande, menar författarna till rapporten Miljööversyn och förslag till miljöpolicy för Umeå universitet.
Bertil Brånin, lektor på institutionen för miljö- och hälsoskydd, instämmer med rapportförfattarna.
- Ingen information om källsortering har gått ut från centralt håll. Att förbättra återvinningen borde vara en viktig fråga för universitetsledningen. Bertil Brånin skulle helst se att rapportens förslag på en miljösamordnartjänst vid universitetsförvaltningen blev verklighet.
- Han eller hon skulle kunna sprida grundinformation och kunskap till fakulteterna och institutionerna.
En miljösamordnare kunde förslagsvis tipsa om att man inte bör slänga papper i soporna. Peter Lindgren, sophämtare på Dova Miljö och Transport, kör varje vecka två rundor runt universitetet. Enligt honom utgör papperet drygt hälften av avfallet. Allt bränns på värmeverket.
- Det borde kunna sopsorteras bättre på ett ställe som universitetet, tycker han.
Man brukar räkna med att en kontorsanställd producerar i snitt 100 kilo papper per år. Universitetet har 3500 anställda och, som bekant, en ansenlig skara studenter.
Utifrån dessa siffror borde universitetet kunna återvinna mellan 300 och 500 ton papper per år, menar Peter Green, platschef på återvinningsföretaget IL Returpapper.
Dit kommer enligt honom bara runt 100 ton papper per år från universitetet. Minst två tredjedelar av papperet från universitetet försvinner alltså upp i rök. En tredjedel, högt räknat, sorteras ut och återvinns. Det är, som Peter Green uttrycker det, i alla fall en början.
- Men det borde gå att förädla systemet. Och man måste inse att varenda individ måste hjälpas åt för att återvinningen ska bli bättre.

Bertil Janson Foto: Anna-Karin Johansson

Tillbaka till Vertex artikelarkiv

Senast ändrad 95-12-16