Årets nationsbal på Sävargården blev en succé. Det tyckte de allra flesta - och inte bara studentena.
- Balen är fullt i klass med Nobelfesten, tyckte Umeå universitets rektor, Sigbrit Franke.
Det var ett betyg så gott som något. Hon, om någon, borde veta. I år gästade rektor för femte gången nobelfesten i Blå hallen i Stadshuset i Stockholm. Även Renhornen var ju för övrigt inbjudna. Där, liksom på nationsbalen i Umeå, lyckades Renhornen mycket väl med att locka upp balgästerna på dansgolvet.
Två som svingade sina lurviga under Sävargårdens kristallkronor var Helena Östlund, som läser naturgeografi, och hennes kavaljer, Marcus Gahlin, studerande på elektroingenjörsprogrammet.
- Renhornen spelar väldigt bra. Jag gillar deras musikstil. Det är dock synd att det var så lite vals, ansåg Marcus.
Den inledande sittningen med sedvanlig trerätters middag, som bland annat bestod av Kycklingfilé och grönsaksragu, föll dem i smaken, även om avbrotten för tal blev lite väl påfrestande ibland.
- Ja, maten var bra, men det blev väl upphackat. Det ringde i bjällran lite väl ofta, speciellt under varmrätten. Men som helhet är det alltid roligare med sådana här elegantare tillställningar, menade Marcus, som var på sin första nationsbal.
Åsa Helsing, som läser religionsvetenskap, var av en annan åsikt.
- Det ska ju vara en massa tal och spex på en bal. Att sitta i fyra timmar utan underhållning blir långrandigt. Jag tycker allt var perfekt arrangerat.
Åsa och nationsbalen fortsatte sedan till okänd lokal där efterfesten tog vid. Storbandsjazzen avlöstes av välbekant discodunk som pågick långt in på morgonen. Vid det laget sov förmodligen Sigbrit Franke.
Kanske drömde hon om storebror Nobelfesten dagarna strax därpå...
Magnus Wiklund
Foto: Patrik Boström
Tillbaka till
Vertex artiklar