|
|
nr 10 [Sep 07 2008] |
|
|
|
Experiment med tid och rum
Del Mare är namnet på en stad, men också på Anders Krügers installation på Bildmuséet. Eftersom
han är professor vid Umeå universitet så kan det ju verka extra känsligt att ställa ut här.
- Det är alltid ett risktagande att ställa ut. Men det är roligt att ställa ut i Umeå, säger Anders Krüger, som inte saknar erfarenhet av Umeås konstpublik. Tidigare har han ställt ut på Galleri Brage och hos Stefan Andersson. Han är dessutom född och uppvuxen i Umeå, men flyttade till Köpenhamn 1981 för att verka som konstnär där. Han har också hunnit arbeta en tid i Kalifornien. I Krügers installation projiceras en timslång video simultant på fyra väggar och på ett stort marmorblock i mitten av lokalen. Videons hastighet är sänkt och den visar en strand från Kalifornien, nära mexikanska gränsen. Vatten är viktigt i Krügers konst, det förmedlar en annan dimension för oss vanliga människor som inte kan åka till månen. - Stranden är där vår existens möter en annan. Vattnet ger ju en möjlighet till något annat. Om vi stiger ner i vattnet stiger vi ner i en annan värld, säger Anders Krüger. Även greppet att sänka hastigheten i videon är ett sätt för Krüger att medvetandegöra en annan verklighet. Precis som i drömmen så ger videons sänkta fart en uppfattning om en sänkt tidsdimension. Utställningen handlar också om rummet och hur vi förhåller oss till det. Krüger vill ge alternativ till den vanliga rumsuppfattningen. - Vi accepterar att allt ser ut som det gör. Få ges tillfälle att påverka sin egen verklighet, säger Anders Krüger och talar om hur opåverkbar arkitekturen är för vanliga människor. Krügers installation är märklig, för det finns inget sätt att fly den om man väl har beträtt rummet. Man hamnar ovillkorligen som en skugga i bilden vare sig man vill det eller ej. Betraktaren blir en del av verket, vilket är centralt för Krügers konstskapande. Det är nog ingen tillfällighet att Anders Krüger har valt filmen som medium för sin installation. På sjuttiotalet väcktes lusten till bilden genom filmen. Han nämner Tarkowskys filmer som en stark influens eftersom de lämnar utrymme för betraktaren. - Jag såg filmen Spegeln på en biograf, men den var för stark. Jag sprang ut ur biografen, säger Anders. Annars är det sällan som filmen fångar honom. - Vanlig film gör mig alltför mycket till en åskådare. Jag vill hellre vara aktör. text och foto: patrik boström |
 
|
|
Webmaster Vincent |
