Vertex loggotyp - Klicka så kommer du till första sidan nr 10 / 99 Administrativ meny

[an error occurred while processing this directive] - vecka 35

Tyck till direkt
Läsa insändare
Skriva insändare
Nätspecial
 Bara på e-post
 Så röstade vi
Nyheter
Ny webb-plats
vill guida
Dålig cykelkultur
vid universitetet
Ny feministisk
förening
Mer inflytande
åt studenter
i nytt "kvalitetsförslag"
En miljon
i underskott
för Studenthälsan
Kort om
Studenter i Ö-vik
bildar sektion
"Finns flera sätt
att mäta kvalitet"
Lokalt nobelpris
till två studenter
Kårklippor
byter jobb
Kränkande skämt
kartläggs
Utbildningar med
europainrikting
Brännbollsfest 2000
planeras
Kultur
"I samtidskonstens
frontlinje"
Hårda paket
med högspänning
Gediget album,
svängig lyckträff
och inaktuell repris
Å tredje sidan
Det som hände
i korthet
Gediget album av "supergrupp"

Valet av sångerskor i "supergruppen" Gloria är väl genomtänkt. Rebecka Törnqvists kraftfulla stämma får ett spännande möte med Sara Isakssons spädare toner. Singeln "Party on my own" från cd:n Gloria [Warner] har redan gått tämligen bra och resten av skivan är inte sämre. Det finns tydliga influenser av country och jazz och det går inte att sticka under stol med att Rebecka Törnqvists inflytande har varit starkt på många av skivans låtar, särskilt de hon sjunger själv. Men det är inte till någon nackdel och Gloria har skrivit ett rakt igenom gediget album som inte behöver skämmas för sig.

Svängig lyckträff för korridorpartyt

I vanliga fall brukar man kunna avfärda många soul- och rapartister som tämligen ointressanta. Det pumpas ut mängder av trams som konsumenterna hade kunnat klara sig utan. Men ibland kommer det ut en och annan lyckträff . Så är fallet med Detaahs Deadly cha cha [Warner], som är en småsvängig historia med ett flertal riktigt hyfsade låtar som kan passa bra som bakgrundsmusik på festen eller i bilen. Det är inte det minsta nyskapande, men låtar som "Deadly cha cha" och "Things that get me mad" är snyggt producerade och skivan är ett säkert köp för den mindre kräsna R&B-fantasten.

Inaktuell repris av Chris Rea

När Chris Rea släppte Road to hell för tio år sedan så blev det en dundersuccé och han huserade i hela 76 veckor på de engelska listorna. När han nu kommer med Road to hell part 2 [Warner] så finns det stora skillnader. Framför allt har det gått tio år för alla - utom för Chris Rea. Skivan känns faktiskt hopplöst inaktuell och ungefär lika nödvändig som uppföljare brukar kännas. Att slänga in lite housebeats och funk hade varit framsynt för tio år sedan, men nu måste man konstatera att detta snarare hör till standardrepertoaren. Ska man lyssna på Rea så är det lika bra att köpa "originalet" från -89.

patrik boström
Annons
Annons
Annons
Annons
Mera Vertex
i din e-post !
Info
Din e-postadress:



© Copyright 2000 Allt material tillhör Vertex
Kontakta Vertex:
vertex.red@us.umu.se
Vertex hemsidor uppdateras
varje månad. Ge oss kritik !