|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 46
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
|
Fysik på vers vinner i längden
Fysik per vers
sören törnkvist
[nya doxa]
Fysik och poesi är två ämnen som vanligtvis inte har så mycket att göra med varandra. Det är någonting som Sören Törnkvist vill ändra på. Han har skrivit en bok om grundläggande fysik, helt igenom författad på blankvers.
Fast tanken att kombinera naturvetenskap och diktning är kanske ändå inte så udda. 1982 utkom Tönis Tönisson med boken Högre matematik för poeter och andra matematiska oskulder. Och kurser i "Fysik för poeter" finns vid förvånansvärt många universitet: Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala, bland annat. (Konstigt nog hittar jag ingen kurs i "Poesi för fysiker" någonstans.)
Något som skiljer Törnkvists bok från många andra populärvetenskapliga fysikböcker - förutom att den är skriven på vers - är att han huvudsakligen koncenterar sig på den grundläggande fysiken. Sexigare ämnen som relativitetsteorin och Heisenbergs osäkerhetsrelation får stå tillbaka för mer jordnära ting som Newtons mekanik och allmänna gasteorin.
Det kanske kan tyckas tråkigt, men om man syftar till att lära ut fysik snarare än att blända läsaren med obegripligheter, så är det nog en bra idé.
Dessutom finns det redan alldeles tillräckligt med böcker av den andra typen.
Till en början var jag ganska skeptisk till en fysikbok skriven på vers och jag förberedde mig på torftigt språk och pinsamma nödkonstruktioner. Men allt eftersom jag läste så vann Törnkvist mig över mer och mer. Blankversens jämna lunk blev så småningom en rogivande rytm. Och även om versen aldrig når några stora poetiska höjder, det är ju inte heller syftet, så flyter versen jämt och okonstlat trots att det är inte det lättaste ämnet att skandera om.
Törnkvist lyckas till och med foga in en och annan ekvation på rätt plats i stavelseflödet. Så som poesi betraktad är boken riktigt behaglig.
Hur den fungerar som fysiklärobok har jag litet svårare att uttala mig om. Jag tror egentligen inte att det är enklare att lära sig fysik på vers än på prosa och ibland känns det som att författaren utelämnat en viktig förklaring för att den inte passade in i rytmen.
Det goda som versformen fört med sig är att han tvingats välja varje ord med omsorg. Det gör att man som läsare känner sig ovanligt ompysslad.
Så även om jag kanske skulle välja en annan bok till skolbänken, så skulle Törnkvists få en plats vid huvudkudden.
niklas frykholm
|
|
|
|
