|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 40
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
Kalendariet
|
|
|
|
|
The Bear Quartet
alltid i högform
Ett av Sveriges mest produktiva band, The Bear Quartet, som för mindre än ett år sedan släppte plattan My War, har kommit med ytterligare ett välskapt alster, Gay Icon [West Side Fabrication]. Skivan är deras nionde sedan starten 1992 och det blir bara bättre. Gruppen har lyckats anpassa 90-talspopen till detta årtionde. Kanske är det därför de är ett av de popband från storhetstiden i mitten av 1990-talet som fortfarande producerar musik.
Gay Icon inleds lugnt med “From Nowhere“ och ökar sedan takten något med den förträffliga “Be a Stranger“ och “Fuck your slow songs“. Det vanligen deprimerande soundet är borta och det sprudlar glädje från Bear Quartets pop. Det finns egentligen inte ett enda svagt spår på plattan.
Intressant framtid
för Popstad 2001
Inför Popstad 2001 i Göteborg, som gick av stapeln i början av februari, släpptes en dubbel-cd med de 38 band som skulle uppträda [sr p3]. Plattorna innehåller en komplett blandning av erkända artister, intressanta influenser och kommande storheter inom flera olika musikgenre. Även om det finns frågetecken, som gruppen Elephants “Petite Trés Chic“ och Quants flipperspelsliknande instrumental “Soft Ice Sunshade“, så är det intressant att höra framtid i The Knife, Stisch och Dan Viktor. Dessa lite mer okänd skapelser varvas med populära spår från Håkan Hellström, Lok, Papa Dee, The Soundtrack of our Lives med flera.
Soundtrack of our
Lives tappar mark
Göteborgsbandet The Soundtrack of our Lives tappar mark för varje skiva och på detta album, Behind the music, är det tydligt [Telegram]. De gamla takterna sitter emellertid i, men det är som om albumet aldrig tar fart. Bandet fortsätter i samma hjulspår med rökig och avdomnad rock som kändes fräsch för fem år sedan när de slog igenom, men det krävs mer för att denna skiva skall hålla i längden. Trots att det finns spår som höjer sig över mängden, “Infra Riot“, “Mind the Gap“ och “Nevermore“ så är skivan slätstruken. Kvaliteten finns där, men Behind the music är inte nyskapande.
andreas k johansson
|
|
|
|
