Trots att allt fler kvinnor doktorerar är övervikten manliga handledare fortfarande bedövande.
Generellt sett är det till nackdel för de kvinnliga forskarstudenterna, tycker doktorandombudsman Sarah Ljungquist.
– En tydlig tendens är att manliga forskarstudenter behandlas nästan som kronprinsar, kvinnliga mer som grundstudenter. Det här är ett väldigt stort problem, säger hon.
Över 75 procent av de doktorander som kontaktar Sarah Ljungquist, sulf:s, Sveriges universitetslärarförbunds, doktorandombudsman i Umeå med problem i relationen till handledaren är kvinnor. Ofta berättar de om situationer som närmast kan beskrivas som könsapartheid.
– Ju fler kvinnor som forskarstuderar desto tydligare blir det att de behandlas på ett sätt och deras manliga kollegor på ett annat, säger Sarah Ljungquist.
Missförhållandet är strukturellt. Det synliggörs när kvinnliga doktorander träffar andra i samma situation, pratar ihop sig och märker att det inte är hos dem som individer som de problem de upplever har sitt ursprung.
– Universitetet är en värld där män hjälper fram män, säger Sarah Ljungquist.
I teorin låter det självklart att en handledare ska behandla sina doktorander jämbördigt, men i praktiken är det alltför vanligt att kvinnor har ett sämre utgångsläge – bara för att de är kvinnor.
Sarah Ljungquist tror att det ibland beror på att de manliga handledarna känner sig osäkra i kontakten med kvinnliga doktorander. De vet helt enkelt inte hur de ska förhålla sig till de kvinnor de handleder.
– Det finns alltför många exempel där forskarstudenter känner sig annorlunda behandlade eller till och med isolerade. Och de är alltid kvinnor, säger Sarah Ljungquist.
Det är inte heller ovanligt med kamratförhållanden mellan manliga handledare och manliga doktorander. Kanske spelar de tennis ihop eller umgås privat som vänner. Så länge de umgås män emellan är det oftast ett okomplicerat förhållande, medan ett likartad förhållande mellan kvinnliga doktorander och manliga handledare blir mer komplicerat.
– Men grundläggande är ju att förhållandet mellan handledare och doktorand ska vara professionellt.
Handledarnas beteende är i många fall omedvetet, tror Sarah Ljungquist, men berättar också att en del inte alls är mottagliga för kritik när problemen påtalas.
– Kvinnor uppfattas lätt som besvärliga när de säger ifrån, följden blir ibland att handledaren lägger ännu mer tid och kraft på de manliga doktoranderna istället för de “bråkiga“ kvinnorna.
Den överväldigande majoriteten av dem som kommer till Sarah Ljungquist vill inte heller att problemen ska tas upp med de ansvariga.
– De berättar gärna för mig, men vill inte löpa risk att bli identifierade på institutionen, säger hon.
För att komma till rätta med diskriminerande situationer vill Sarah Ljungquist se en obligatorisk utbildning för alla handledare, något som sulf på sin kongress i november ställdesig bakom.
– Det gäller att se problemen, diskutera dem och rannsaka sig själv som handledare. Idag är det bara de som verkligen är engagerade i sitt handledande som går kurserna, och det är de som behöver dem minst.
sulf vill också att erfarenhet som biträdande handledare ska krävas för att få bli huvudhandledare.
Kvinnliga studenter måste uppmuntras, peppas och stimuleras redan från grundutbildningsnivån, tycker Sarah Ljungquist. Hon vill också se fler kvinnliga handledare.
– Men kvinnor ställer ofta mycket högre krav på sig själva än män när de tillfrågas om att bli handledare och tvekar därför, säger hon.
Även doktorander borde utbildas i hur det är att vara doktorand, tycker Sarah Ljungquist.
– Det är viktigt att introduceras i vad forskarutbildningen innebär också på ett mer praktiskt plan. En väsentlig fråga som bör synliggöras för alla doktorander är att kvinnliga doktorander på grund av kön oftast behandlas annorlunda, detta ser inte alltid deras manliga kollegor.
jonas nilsson
Fakta: Färre kvinnor går vidare till forskarstudier
Vid Umeå universitet fanns ifjol 1 266 aktiva forskarstudenter. Flest var de på medicinska fakulteten, 370 stycken, minst på odontologen, 24 stycken. På samhällsvetenskaplig, teknisk-naturvetenskaplig och humanistisk fakultet fanns år 2000 respektive 336, 325 och 215 aktiva forskarstudenter.
Könsfördelningen bland universitetets doktorander är relativt jämn, med ett par procentenheters fler män (53 mot 47 procent). Men jämför man med grundutbildningsnivån märks en skevhet i siffrorna: där är 62 procent av studenterna är kvinnor.
På fakultetsnivå går mönstret igen – fler kvinnor på grundutbildningen, fler män på doktorandnivå. Enda undantaget är teknisk-naturvetenskaplig fakultet, där andelen kvinnor är ungefär lika stor på både grund- och forskarutbildningsnivån. Men andelen män är störst (64 procent).
Vertex ska under våren granska flera frågor som rör forskarstudier.
