Studentrummet under luppen

Har ni trist någon gång en fredagkväll, knalla över till grannkorridorenoch tjuvkika in i rummen. Det är lärorikt, och experimentlustan kallas fram.Vi gjorde en miniraid i Urban Gelfgrens och några av hans korridorskompisarsrum på Historiegränd - och möttes av fyra totala kontraster.

Alla ser de likadana ut. Liggandes i en lång, kal korridor. Fyrkanter medhall, toalett, kokvrå - kala väggar drabbade av 60- talsplanering i ettlivlöst bostadsområde. Men variationerna och den personliga prägeln på självainnanmätet är oändliga.

För att börja hos Urban. Rummet är prydligt, ganska pyssligt för att - ursäktafördomen - tillhöra en kille. Blommor som ser ut att må väl, snygga gardiner,ett pennställ tillverkat av en burk Heinz vita bönor, en åldrad sekretär,och ett praktiskt skrivbord som ersatt det stora klumpiga från Bostaden.Det ser ut som om han gillar grejer, och det är med andra ord nog inte baraen tillfällighet att han fastnat för föremålsetnologin i sina studier. SomD-uppsats ska han skriva om hur det kan gå inflation i statussymboler -som exempelvis mobiltelefoner - och hur de tappar i värde.

- Det har blivit att man fraktat hit en hel del egna grejer med bilen eftersomdet inte är så långt, konstaterar han med hänvisning till rummet.
Sina rötter har han strax utanför Ö-vik. På väggarna lyser intresset förbysantisk konst och Ryssland igenom, bland annat genom en plansch från utställningenIkoner, en T-shirt med kyrilliska bokstäver "Hardrock café, Sankt Petersburg".I övrigt finns där några bilder av snowboardåkare. - Jag bryr mig om vadjag har omkring mig. För tillfället är jag i och för sig himla less på detsom jag har på väggarna, men i brist på annat får det sitta kvar.

I Anders Edlunds rum, några dörrar bort, stirrar Salvador Dali ner frånväggen. Han ögon följer en var man än går i rummet, ja till och med ut pågatan, folk som går förbi brukar haja till ibland. Psykande?
- Man vänjer sig, säger Anders.
Det vete katten. Anders rum ger ett funktionellt intryck. Skrivbordet,ställt mot kortsidan av rummet, är för tillfället täckt av litteratur omden svenska sionismen på 1920-1950-talet, arbetsmaterial för D-uppsatseni idéhistoria. I två år har han varit i Umeå, och har hunnit plocka medsig en hel del mindre grejer upp från hemmet på Gotland. Snart ska han emellertidröra på sig - till Israel för att fortsätta plugga.

I en prydlig hög på fönsterbrädet ligger en samling tidningar. Hela kortsidanav rummet täcks av ett tygskynke från Bolivia, en present från en kompissom passade bra att lätta upp de kala väggarna med. I övrigt finns där blandannat en plansch med Robert Capas berömda bild av den i dödsögonblicketfångade soldaten i spanska inbördeskriget.
- Jag samlar på mig grejer och så kommer det upp på väggarna, säger Anderssom förklaring till inredningen.

För honom liksom för Andreas Gustavsson i rummet mittemot, är rummet endasten studieplats, ett tillfälligt boende. Andreas rum är minst sagt spartanskt,inte en krukväxt "de dör", inte en trasmatta "de samlar damm" så lång ögat kan se. Det enda pyntet sitter på väggarna - fyra kartor frånUmeå, respektive London, Världen och Los Angeles.
- Kartor som jag råkar ha haft. Det är stilrent på något sätt, och jaghar tröttnat på konstreproduktioner, säger Andreas enkelt. Tidigare hadehan bland annat tändsticksetiketter uppsatta, en lokal anknytning till hemstadenJönköping. Det ser ut som om han lika gärna kunde ha flyttat in dagen innan,ändå har han bott i rummet i fyra år, pluggandes på grundskollärarlinjen.

En soffa som han fick överta från en kompis har han i och för sig som tilläggtill Bostaden möblemanget. Men den kommer snart att åka ut eftersom dentar för mycket plats.
- Det är ingen idé att göra sig till, konstaterar han angående pyntningav rummet.
- Jag bryr mig inte alls. Det här är inte min egen lägenhet, det är ettrum jag bara äger för tillfället. Det är bara att kika ut i korridoren såser man att det här inte är ett normalt boende, säger han och nickar utmot den fängelseliknande passagen där utanför.

Totalkontrast finns i Sara Hägglunds rum i början av korridoren. Hon läserB-kursen i etnologi, har bott här i ett och ett halvt år och har plockatmed sig en hel del upp från Sollefteå.

- Jag känner att jag nu flyttat hemifrån. Jag åker bara hem två gånger pertermin. Det här är mitt rum, säger hon och sveper förklarande ut med armen.
Hon gillar saker, kitschiga saker, fula saker, roliga saker, och har fylltrummet med dem. En matta med ett borgmotiv och mycket färger, "ett fynd på Galne Gunnar", en 60-talsmobil, en plansch i grälla färger på ett ömt omslingrat parpå insidan av dörren, en mysig lampa som hon ärvt från morfar, torkade blommor,flera speglar på väggarna...

Kontraster. Egenpräglat. Hemtamt. Kalt. Underliga och galna äro studenternasinredningsvägar.

Camilla Andersson