Kursen stiger i New York

­ och i ett rum i samhällsvetarhuset drömmer en student om pengar

   

Han har inte kostym och slips. Inte heller en snygg, svindyr bil eller superluxuös lägenhet.

Faktum är att han känner sig som vilken fattig student som helst, och lever på lån. Trots att han kan börsen utan och innan, och följer minsta förändring.

 

Fredrik Tallsten gör i stort sett varje dag minst ett besök i börsrummet i samhällsvetarhuset. Ibland två timmar om dagen, gärna på eftermiddagarna, strax innan New York-börsen sätter i gång klockan 15.30 svensk tid. Då börjar det röra sig på marknaden.

- Innan dess är det lugnt, alla sitter och väntar på USA, berättar Fredrik.

Halv fyra på eftermiddagen svensk tid börjar det röra på sig. Fredrik Tallsten följer hur utvecklingen på andra sidan Atlanten påverkar den svenska börsen. Foto: Vincent Arvidsson 

Han är 25 år, läser för två examina, en i teknisk fysik och en i ekonomi. Intresset för aktier har han fått från mamma. Hon började tidigt att spara i fonder åt honom och systern. Nu är det det Fredrik som är den mest aktive i familjen.

 

Konto räntar dåligt

- Man kan inte spara på bankkonto i dag, det ger inget. Och när man kommer hit till börsrummet och har tillgång till all information...

Syftet? "Man vill ju tjäna pengar" säger han. Men också för att han tycker att det är intressant. Det är ett område som fascinerar. Du vinner, du förlorar.

Det mesta han tjänat på en aktieaffär är 60000 kronor under ett par månaders tid. 40000 - 50000 kronor har han tjänat ytterligare ett par gånger. Å andra sidan har han också som mest förlorat omkring 50 000 kronor i ett och samma bolag.

 

Lever på lån

Siffrorna får en att dra efter andan. Men Fredrik säger att man trubbas av efter att ha hållit på ett tag och sedan tar han ner det hela på jorden: nej, det är inte så att han sitter på en förmögenhet av en miljon kronor. Han har faktiskt inte mycket pengar säger han. Han lever på lån på som alla andra studenter. De pengar som han tjänar investerar han i nya affärer. Någon gång unnar han sig något extra, som nu när han ska köpa en dator.

Fredrik påpekar att det skulle vara svårt att leva på börsaffärerna i det stadium som han befinner sig i.

- Jag vet inte någon som är här i börsrummet som inte tar lån. Jag tippar att det rinner ut mer pengar bland dem som är här än det kommer in. Speciellt i början, då tar man ofta allt för stora risker. Sedan ändrar man beteendemönster, och gör säkrare affärer.

 

Handel förbjuden

Det får emellertid inte förekomma någon handel vid skärmarna inne i börsrummet. Den utrustning som finansföreningen har är sponsrad av de stora systemleverantörerna. De vill inte ställas till ansvar för stora individuella förluster.

- Men man kan ju inte styra över vad folk gör när de inte är i börsrummet. Varannan svensk har ju mobiltelefon numera, folk kan ändå indirekt utnyttja informationen som finns här.

- Det finns nästan ingen här som inte handlar med aktier, säger Fredrik.

Förutom informationen från terminalerna håller han sig också àjour med marknaden via finanstidningar. Ofta skickar han efter årsredovisningar från olika bolag, eller ringer runt till bolagens informationschefer för att höra sig för om vad som händer. Någon enstaka gång säger de något som han kan ha användning för.

 

Svindlande summor

Klockan är nu 15.30, vi sitter framför Reuterterminalen och i USA kör börsen i gång. 24 sekunder senare har någon spekulant på andra sidan havet köpt 144 000 IBM-aktier till ett värde av över tusen kronor styck. Oooops. Siffrorna på skärmen stiger eller sjunker i takt med handeln. Det är rätt fascinerande att kunna följa samtliga affärer direkt - live - on air.

- Det öppnar ganska svagt i USA, tolkar Fredrik siffrorna på skärmen.

Trots sitt stora intresse kan han inte tänka sig att jobba med aktier i framtiden. Det är för okreativt att bara flytta pengar fram och tillbaka, tycker han.

- Möjligen kan jag tänka mig att jobba med att vara analytiker vid någon kommissionärsfirma. Det är lite mer kreativt.

 

Camilla Andersson

 

Tillbaka till Vertex artiklar

 
1997-02-20