| Svalt intresse kan stoppa universitetsdagis | ||
Daghemmet Växthusets universitetssatsning används allt för lite. Under hela hösten och fram till nu har chansen att få barnpassning på kvällar och helger endast utnyttjats nio gånger. I slutet av våren avgörs om verksamheten ska fortsätta permanent. Dagiset Växthuset, mitt emot södra paviljongerna, öppnades i höstas för de studenter, forskarstuderande och universitetsanställda som har behov av barnpassning under kvällar och helger. Men intresset för detta har alltså varit klent. - Det är svårt att säga vad det kan bero på, säger föreståndare Evy Hurtig. |
| |
Några föräldrar har sagt att de inte fått information om servicen. Elisabet Selander, universitetets utredare av verksamheten, påpekar dock att man haft anslag uppe på anslagstavlor, berättat om den i lokalpressen, försökt få ut informationen genom institutionerna. I slutet av vårterminen ska servicen utvärderas. Frågan är hur universitetet och socialtjänsten, som delar på kostnaderna, ställer sig till en fortsättning, om besöksfrekvensen är fortsatt klen. - Frågan är i allra högsta grad öppen. Men för universitetets del är det viktigt att vi försöker hjälpa till så mycket som möjligt för att underlätta för studier och arbete här, poängterar Elisabeth Selander. För Sofia Haargaard som har sonen Jesper, snart tre år, vid Växthuset är helg- och kvällsservicen en nödvändighet. Hon är ensamstående, kommer från Stockholm och pluggar teknisk datavetenskaplig kemi i Umeå. Tre gånger har hon använt sig av dagisets extraservice. En av gångerna när hon varit sjuk, missat en tenta och fick göra omtentan. Utan dagiset hade det inte gått. Faktum är att Växthusets verksamhet var en av orsakerna till att hon valde Umeå. - Jag kontrollerade innan, det var under förutsättning att detta fanns som jag flyttade hit. Jag känner ingen här som kan hjälpa till med barnpassning. För Sofia har det kommit som en överraskning att verksamheten endast är på försök. Att det nu utnyttjas så lite gör att hon känner sig osäker. - Det vore ju lite tragiskt om den här möjligheten försvann nu när man väl har flyttat 70 mil.
Camilla Andersson | ||
| 1997-02-20 |