|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 36
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
|
Hemmets härd
Efter härdsmältan i Tjernobyl lät man kapsla in reaktorn genom att bomba den med betong. Det var inte så lyckat, fast kanske var alternativen inte så många. Dels fick alla flygarna cancer och dog, dels blev bygget inte så bra, så nu måste man göra om alltihop.
Problemet är bara att strålningsnivåerna fortfarande är så höga att ingen byggnadsarbetare får vistas där mer än fem minuter. Totalt. Under hela sitt liv. Varje arbetare körs alltså dit och utbildas för att kunna utföra fem minuters jobb. För dessa fem minuter får de ungefär två veckors lön, vilket väl ungefär motsvarar timpenningen för en normal svensk IT-konsult. Å andra sidan är kanske den samlade strålningsdosen också jämförbar.
Prinicipen med fem minuters arbetspass är annars inte så dum. Jag och mina kollektivkamrater har funderat på att använda samma strategi den dag vi bestämmer oss för att städa toaletten. (Det är givetvis en rent teoretisk diskussion.)
Fast vi kom fram till att i just detta fall är nog betongbombning det enda möjliga alternativet.
En radskrivares hej då
Allt förändras. Tväråkiosken byter namn till "West Side Gym & Café". Ett orange kuvert påminner oss om att det aldrig är försent att bli pensionär. Inte ens godisreklamen är sig lik. Borta är barndomens detaljerade skildringar av chokladbitens anatomi, där lager på lager av kola, nötter och choklad byggdes upp medan en förförisk röst beskrev de olika ingrediensernas företräden.
Själv är jag - som aspirerande autist - skeptisk till alla former av förändring. Jag blev till exempel upprörd när Knorr ändrade bakgrundsfärgen på burkarna med Kött & Grillkrydda. Men varför fjanta runt med det oundvikliga. Som det ryska ordspråket säger (med viss brytning, det är ett gammalt ordspråk som har det knaggligt med engelskan): If you are a mushroom, into the basket you must go.
Så det som händer är att jag inte kommer att skriva så mycket för Vertex i fortsättningen. Det har varit trevliga år och den som har följt med regelbundet vet att mitt skrivande har genomgått många olika faser. Vi har till exempel den ljusgula perioden när jag skrev alla mina manuskript med majonnäs på rågbröd. Den fick ju som bekant ett snöpligt slut när min bror i fyllehungern satte i sig två hela recensioner och en essä om Luthers bruk av prepositioner.
Men, som sagt, allt har ett slut. Jag har redan förvandlats till Hulken två gånger och tagit farväl av flickan jag lärde känna i den här staden, så det återstår bara att vandra iväg i solnedgången och mumla med i textremsans anglicismer. Hej då.
niklas frykholm
|
|
|
|
