|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 40
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Nyheter i skivhyllan
Stämningsmättat
med Kurt Wagner
Efter att ha lämnat sin 14-åriga karriär som golvläggare fick Kurt Wagner plötsligt all tid i världen för att skriva musik. Ute på sin veranda, med en laptop som sällskap, föddes idén att utforska ett enda känsloläge. Reslutatet blev Is A Woman [City Slang/ Virgin]. Sedvanliga Nashville-kollektivet Lambchop har kallats in, men produktionen är mer sparsmakad än tidigare. Tony Crows lugnande pianoslingor och Wagners meditativa röst slår an skivans ton.
Det doftar Mercury Rev och Tindersticks samtidigt som Wagner finner sitt alldeles egna uttryck utåt jazzens domäner.
Is A Woman ruvar på en stämningsmättad och raffinerad samling låtar. Wagner avhandlar stora teman som liv och död, kärlek och respekt. Det handlar om en väns självmordsförsök, relationen med en kvinna, två vänners skilsmässa. Ibland far tankarna plötsligt iväg för att i nästa stund åter uppslukas av Wagners röst och texter.
Det pendlandet gillar jag.
frida rosenström
Underbar musik
från Amélie-film
Vid Guldbaggegalan utsågs Amélie från Montmartre till bästa utländska film och utmärkelserna har fortsatt regna över Jean-Pierre Jeunets berättelse. Femfaldiga Oscarsnomineringar och flera Cesar-statyetter kan till exempel adderas till listan.
Bakom filmmusiken, Le Fableux Destin d'Amélie Poulain [Virgin], står 32-årige Yann Tiersen. Skivan lockar till att återigen få ta del av Amélies förtrollade värld. Tiersen har blandat kompositioner som skrivits särskilt för filmen med material från sina fyra senaste skivor.
Resultatet är bländande vackert. Bretagne-bördige Tiersen spelar själv alla instrument (inklusive skrivmaskin) och lotsar lyssnaren genom Montmartres kullerstensgränder på fjäderlätta fötter.
Detta är en helt underbar skiva full av tindrande musik att bli lycklig av.
frida rosenström
Svensk rock när
den är som bäst
Efter att ha gått och samlat låtar och texter under ett par år har nu den allsidige musikern Josef Zackrisson släppt sin självbetitlade debutplatta [emi]. Det han presenterar är traditionell svensk rock med genomtänkta texter och välproducerad musik. Hans musik går lättast att beskriva som en blandning av Thåström, Ulf Lundell och Love Olzon. Skillnaden är att han presenterar sitt material på ett tydligare sätt med en renare röst och klarare toner. Josef Zackrisson har gjort det mesta själv och denna 11-spåriga debutplatta är klart övertygande. Låtar som "Innan vi faller" och "Atmosfär" är tydliga exempel på hans talang. Josef Zackrisson är det bästa som hänt den svenska rockscenen på länge och hans platta är ett klart exempel på när svensk rock är som bäst.
andreas k johansson
Caesars Palace
går på knock
Det är roligt att lyssna på Caesars Palace senaste skiva, Love for the streets [Virgin], som släpps i handeln under april. Det finns inga hämningar i deras sprudlande, 60-talsinfluerade pop, utan det är full fart genom varje låt. Musiken är, som på förra plattan "Cherry kicks", präglad av farfisafuzzad garagepop och låttexterna rör sig kring vanlig tonårsproblematik. Men plattan är faktiskt fulländad - och det finns inte ett enda spår som sänker helhetsintrycket. Caesars Palace musik är underbar och vacker och det går inte att ha tråkigt när man lyssnar på den. Det är det bästa från musikhistorien inbakat på bandets högst egna tidlösa retrosätt. Det är helt enkelt bra!
andreas k johansson
Långdragen pina
ATB:s eller André Tannebergers platta Dedicated [Edel] innehåller avslagen Euro-disco som aldrig tycks ta slut. Trots att det finns influenser som påminner om Mobys första plattor som släpptes i början av 1990-talet kommer skivan aldrig igång. Istället blir det en långvarig pina att lyssna på ATB:s tredje fullängdsalbum.
andreas k johansson
|
|
|
|
