|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 29
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Förtvivlan och hopp
i Grupp 8
Grupp 8 och jag
gunilla thorgren
[norstedts]
Idag är feminism något som nästan alla etablerade politiska partier bekänner sig till. Till och med Kd har försökt följa tidens vindar med sin "etiska feminism". Så har det inte alltid varit. Grupp 8 och jag är Gunilla Thorgrens beskrivning av sitt liv i kvinnorörelsen, som föddes i klasskampens sextiotal och blev en viktig folkrörelse.
Det viktigaste - och roligaste - i boken är författarens egna erfarenheter av att leva sitt liv som medveten, frigjord kvinna i en tid då det varken var accepterat eller självklart. Hur hon kämpade för rätten att lönearbeta, att leva och älska utanför kärnfamiljens underlägsna kvinnoideal, vare sig det rörde sig om högerns hemmafru eller vänsterns kamrathustru. Boken genomsyras av kvinnorörelsens idéologiska konflikter, framgångar och motgångar. Jag slås av hur konkreta deras politiska krav var: Rätten till daghemsplats åt alla barn, föräldraförsäkring, fri abort, full sysselsättning.
För en nutida läsare är det kompakta motstånd som Grupp 8 mötte förvånande och upprörande. Då menade det manliga etablissemanget - från vänster till höger - att kvinnan var fri att välja mellan hemarbete och lönearbete. Det var en ursäkt för att bevara den gamla ordningen. Men kanske har samhället förändrats mindre än vi tror. Numera är det i pigdebatten och i diskussioner om pappaledighet och kvotering som män påstår att valfriheten hotas av kvinnors krav på jämlikhet.
Kan då dagens kvinnorörelse lära sig något av Grupp 8? Kanske att de största orättvisorna inte drabbar alla kvinnor, utan de som sliter med lågavlönade jobb som vårdbiträden och städerskor. I dessa grupper ökar långtidssjukskrivningar, rökning och ohälsa. Och av världens fattiga är sju av tio kvinnor. Grupp 8:s kombination av köns- och klassanalys har delvis överskuggats av dagens akademiska bildstormande, även om debatten om kvinnohandel är ett undantag. En lika viktig lärdom är oberoendet av de politiska partier som nu försöker ta åt sig äran för kvinnorörelsens framsteg.
Boken är en påminnelse om att kvinnorörelsen visserligen blev en politisk kraft genom aktioner, studiecirklar och demonstrationståg, men att dess framgångar möjliggjordes av konkreta välfärdsreformer och den gemensamma sektorns uppbyggnad. Grupp 8 och jag är inte minst en välskriven berättelse om samhörighet, förtvivlan och hopp, och är en njutning att läsa från första sidan till den sista.
jonas olofsson
|
|
|
|
