Frågesporterna är informationssamhällets avfallspråmar. Om vi inte kan använda vår mödosamt insamlade kunskap (som till exempel att den första lyckade Bessemer- blåsningen utfördes utanför Sandviken under ledning av G. F. Göransson) till något annat, så kan vi i alla fall plocka några poäng i Trivial Pursuit.

Frågesporterna är också ett sätt att plocka ut de "duktiga" pojkarna och flickorna, de som har läst sin läxa och kan de rätta svaren på de rätta frågorna. Vilka frågor som ställs talar om vilken kunskap som är offentligt sanktionerad och vilken som inte är det.

Detta är kanske allra tydligast i en tidning som "Vakna!" - Jehovas Vittnens propagandablad. Här hittar vi frågelekar av typen: "Testa dig själv. Hur mycket kan du om Jesus?". I nr 3/98 finns många kluriga frågenötter att knäcka, som till exempel "Till dem som saknar vad för något ger Gud 'full styrka i överflöd'?" eller "Vad sade Jesus att Guds ord är?"

I stället för att fundera över vad svaret på en viss fråga är, borde vi kanske oftare fråga oss varför just den frågan ställs och ingen annan.

Varför innehåller "Vakna!" aldrig några frågor om modern konst eller österländsk filosofi? Varför behandlar Veckorevyns frågesidor aldrig renässanslitteratur eller tysk grammatik? Och varför frågar den medelklassdominerade svenska skolan aldrig efter hur man borrar upp en mopedcylinder?

Niklas Frykholm