|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 36
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Foto:Johan Ekenstedt
Var är isbjörnarna? På campus finns både djupa snödrivor och en skulptur som ska symbolisera norrskenet.
Men var är renarna, raggarna och fjälltopparna?
Studentstad vid världens ände...
- Jag trodde att man kunde åka snowboard varje dag. Det var lite av anledningen till att jag sökte mig så långt upp, säger Peter Pinzke från Helsingborg på lätt skorrande skånska.
Men han upptäckte snart att fjällen inte var så nära som han trott.
Vertex har pratat med tre studenter "söderifrån" om synen på Umeå - innan man kom hit.
Åsa Hadartz kom till Umeå från Göteborg för att läsa juridik förra hösten. Då trodde hon i princip att hon skulle möta renar på gatan.
- Jag var på Mallorca när mamma ringde från Göteborg för att berätta att jag hade blivit antagen till Umeå.
- När jag låg där i solen kändes det väldigt avlägset att åka till en liten håla mitt i skogen där det dessutom är kallt året runt!
Men Åsa verkar inte ha några problem med kylan; hon har varken mössa eller vantar.
- Det är faktiskt inte så kallt här uppe som man föreställde sig, inflikar Mimmi Fristorp från Stockholm, som pluggar medie-och kommunikationsvetenskap i Umeå.
Men det är ändå en fördel att ha termobyxor, mössa och vantar, tycker hon.
- I Stockholm skulle man aldrig kunna ha termobyxor på sig.
Kaféet fylls långsamt och slamret från porslin blandar sig med sorlet av röster. Åsa och Mimmi pratar i mun på varandra och det blir mycket snack om hur Umeå är som stad.Vi frågar om de hade några fördomar om norrlänningar och om dessa i så fall blivit bekräftade.
- Ja, att killarna super hårt och gärna hembränt och att tjejerna snusar, skrattar Peter Pinzke och tar sig en stor klunk the.
Han hade annars tänkt sig norrlänningarna som allvarliga, tysta och sävliga.
- Riktigt så är det faktiskt inte men nog är det lägre tempo här.
- Man hade hört talas om det norrländska vemodet men det var verkligen bara en fördom och stämmer inte alls, tycker Mimmi.
Åsa och Peter nickar instämmande. Mimmi berättar att hon drog sig för att använda sin kappa med pälskrage. Med tanke på Umeås veganstämpel var hon rädd att någon vegan skulle spraya på hennes krage. Peter hade föreställningen om en massa elaka veganer med stora röda hår som sprang omkring och hittade på bus.
- Visserligen finns här veganer men de märks inte så mycket, speciellt inte på campus, tillägger han.
Både Mimmi och Peter hade länge förknippat Umeå med mycket rockband och bra konserter. De tycker inte att Umeå lever upp till sitt rykte i det avseendet.
Åsa, däremot, tycker att kulturutbudet är bra, kanske något av det bästa Umeå har att erbjuda sina studenter.
- Jag tänkte lite på det som Åsa sa om att hon föreställt sig Umeå som en liten håla mitt i skogen. Jag hade också sådana tankar. Jag hade fått för mig att det bara gick typ tusen studenter här och blev glatt överraskad när jag kom hit, påpekar Peter.
Mimmi hade en lite udda idé om Umeå. Hon hade hört att det skulle finnas en massa raggare som körde runt i sina raggarbilar och försökte plocka upp tjejer.
- Men var är alla raggare? Jag har inte sett en enda. Fast de kommer kanske inte förrän till våren? Det hade varit lite kul att få se riktiga norrländska raggare, skrattar Mimmi.
Den norrländska dialekten hade både hon och Åsa "hört massor om" innan de kom hit. Man "far på stan" och säger "joo", påpekar Mimmi.
- Men dialekten är inte alls så bred som jag hade trott, menar Åsa.
Vi går ut i mörkret och kylan, virar halsduken runt halsen och drar mössan över öronen. Snön glittrar i gatlyktornas sken och vi skyndar oss hemåt till värmen. Kanske stöter vi på en isbjörn eller två på vägen.
ulrika remin
petra prenninge
|
|
|
|
