Den tusen och andra natten
- En arabesk
frank heller
[alhambra]

Den tusen och andra natten är ett förträffligt exempel på en bok som förtjänar att bli utgiven på nytt, och det är förlaget Alhambras förtjänst att detta blivit gjort. Vissa böcker ska helt enkelt inte glömmas bort, speciellt inte en sådan här liten naggande god uppvisning i stilistik, vilken dessutom är en utmärkt pastisch på den arabiska klassikern.
Tillsammans med sina två vänner befinner sig bokens hjälte, Filip Collins, i Tunisien. En efter en blir de invävda i en komplicerad historia, som kretsar kring en spågubbe och en magisk matta. På det symboliska planet kan man något långsökt säga att författaren också i viss mån är hjälte, eller snarare textvävare. Han förklarar berättelsernas korsande strukturer likt sammanflätade trådar i en matta.
En annan aspekt är den västerländska civilisationskritiken. Med kritiska ögon tecknar Frank Heller stereotyper av européer: "Vad betydde en försening? Intet, utom för otåliga européer, som aldrig äro nöjda på den plats där de befinna sig, och som rekvirera öl i hjärtat av Tunis".
Men även muslimer blir offer för författarens stilistiskt finstämda satir: "… på dessa restauranger lärde man sig hastigt inse, att om Allah har förbjudit vinet, har man endast förbjudit det för obildade människor som bo i öknen, och att om han har tillåtit kaffet, skulle han komma i strid med sig själv, om han förbjöd likörerna".
Boken är helt enkelt klockren på sekunden - trots att den utgavs första gången redan 1923.
daniel gahnertz