Solen skiner från klarblå himmel och våren tycks vilja behaga med ännu ett kort framträdande. Tidpunkten är sålunda ypperligt vald för att glida in i den pastellfärgade dimma vi kallar "sjuttiotalet" för en pratstund med Umeås främsta musikaliska representanter för detta svunna årtionde, The Satellite Circle.

För de av er som inte hört talas om bandet kan musiken snabbt beskrivas med två ord: hård och svängig. Att bevittna ett liveframträdande känns ungefär som att knockas av en slägga klädd i fluffigt skumgummi. Trots den något ovanliga sättningen - med bas, gitarr och en trumslagare som också sjunger - lyckas bandet skapa ett groove som är lika medryckande som stenhårt.
Trummisen och sångaren Jonas Ericson och basisten Fredrik Holmgren är överrens om att den udda sättningen både har sina fördelar och nackdelar.
- Dels är det ganska ovanligt, något som känns lite coolt, men det kan även vara ett problem att bandet inte har någon klar fixstjärna, menar Jonas Ericson.
Handskadad trummis
Detta problem har aktualiserats av en envis handskada hos trumslagaren som tvingat bandet att rekrytera en tillfällig ersättare, Henrik Frohm, medan Jonas Ericson fokuserat på sång och tamburin.
- Man märker att det blir en annan kontakt med publiken när man bara koncentrerar sig på sången, säger Jonas.
Om denna förändring i sättningen ska bli mer permanent är dock något bandet inte ännu tagit ställning till.
Gitarristen i bandet heter Jonas Nordin.
Blandade influenser
The Satellite Circle blir ofta per automatik placerade i doom/stonerrock-genren, mycket på grund av den feta rytmsektionen och de svävande psykedeliska inslagen.
De flesta av genrens kännare är dock överens om att bandet har något som är unikt, deras eget, något som gör att de känns fräscha i en miljö som annars ofta kännetecknas av fantasilöshet och upprepande av trötta klicheér.
Två möjliga orsaker till detta, menar Fredrik Holmgren, kan vara dels bandets spridda musikaliska intressen, som inkluderar allt från Ike and Tina Turner till obskyra rockband som bandets husgudar Sir Lord Baltimore, och dels bandets jam-baserade låtskrivande.
Musiken skriver bandet tillsammans i replokalen. Detta resulterar i en ljudbild som ligger ganska långt ifrån det vanliga riff-staplande stonersoundet.
Det blir, kommer gossarna fram till, mer groove än för de flesta och låter "mer motown än Cathedral".
Nytt album på gång
Bandet arbetar just på uppföljaren till den självbetitlade debutskivan som släpptes förra året. Rage of Achilles, skivbolaget på vilket debuten släpptes, har dock ändrat fokus mot ett mer extremt sound, vilket gör att The Satellite Circle ser sig om efter ett nytt bolag som lämpar sig bättre för deras speciella stil. Tyvärr betyder detta också att något specifikt datum för släpp är svårt att ge.
- Med tanke på responsen vi fick på förra skivan lär det inte bli några problem, säger Fredrik Holmgren med befogad självsäkerhet och tillägger att ett tillfälle att höra bandets nya låtar ges på Scharinska villan den 4 maj.