Det gäller att veta när man ska dyka upp. Och när man ska hålla lägre profil. Som konstnären Allan Sekula, till exempel. Han valde att ta vattenvägen förbi microsoft-miljardären Bill Gates hus. Sedan skrev han brev. Och det är ju ett lite krångligt sätt att söka kontakt, om det nu är kontakt man är ute efter.
I Sekulas fall kan man tvivla; han var väl främst ute efter en lustig infallsvinkel att göra konst av. Först extremt låg profil, sedan pang ut i offentligheten.
Att säga att detsamma gäller Umeå studentkår är kanhända lite magstarkt. Men nu, strax innan kårvalet, ska man gå ut i föreläsningssalarna och informera om kåren. Ambitionen är att öka engagemanget och valdeltagandet, som i modern tid varit minst sagt skralt. Desperationen är förståelig - och väldigt sent påkommen.
Antagligen har en student som Vertex pratat med om valet ett betydligt vassare framtidstips som kåren kan ta till sig när man vill påvisa sin existens. Nämligen e-post. Regelbunden kårinfo - hela terminen - på alla medlemmars skärmar. Vare sig de vill eller inte.
Valfriheten får sedan ligga i reaktionen. Ilska, apati eller intresse…
bertil janson