Bamse på dekis
Efter Rune Andréassons avhopp har serietidningen Bamse infantiliserats allt mer. Titta bara på hjältarnas ålder. Från början var Bamse, Skalman och Lille Skutt de självklara huvudpersonerna. Sedan flyttades tyngdpunkten långsamt till Bamses trillingar: Teddy, Brum och Nalle-Maja (som är lågstadieelever). Och nu senast har Brumma och Mini-Hopp (som bara är tre-fyra år) börjat ta över. I takt med att hjältarnas ålder sjunkit har historierna närmat sig pekboksnivån. Så ägnas till exempel sex sidor i Bamse 6/95 (i många avseenden en bottennotering) åt ett dramaturgiskt skräckexempel där Brumma hjälper Josefina fjärilslarv att segla över en flod på en barkbåt. Behjärtansvärt? Ja, men redan bibelförfattarna visste att moralkakorna blir sega utan en slev god dramatik. Bakom flötet Pedagogiska barnprogram ska lära barnen att läsa, räkna och vara snälla mot djur. Så långt är de flesta överens. Därefter blir det luddigare. En del tycker att de skall lära sig tio guds bud, andra tycker att kinesisk bysocialism är viktigare.	Någonstans på mitten verkar man ha bestämt sig för att det allra viktigaste är att försöka förklara ord som: "här", "där", "framför", "bakom", "mer" och "mindre". Åtminstone tvingades jag under min (mycket pedagogiska) barndom lyssna på timtal av: "Beata står ­ bakom ­ Selma. Selma står ­ framför ­ Beata." På senare tid har jag börjat undra om de här övningarna verkligen fyllde någon pedagogisk lucka. Jag vet inte om jag var ett väldigt onormalt barn, men jag tyckte alltid att det var ganska uppenbart vem som stod framför vem. Inte har jag heller någonsin stött på barn med svårigheter att skilja på till exempel "upp" och "ner". Och vad det gäller "mer" och "mindre" så tror jag att var och en som tvingas dela en läsk med sina småsyskon omedelbart inser ordens betydelse.   niklas frykholm

1997-04-27