| Med studentlivet i en ryggsäck | ||||
Uppe i Kiruna finns få högskolekurser. I Stockholm finns massor, men där är det svårt att ta sig in. Och har man barn är det inte bara att flytta. Distansstudier kan vara lösningen. En gång i månaden tar Marianne Nordmark från Kiruna och Neena Munshi från Stockholm flyget till Umeå. Där läser de A-kursen i Medie- och kommunikationsvetenskap, MKV. Jag är så tacksam, säger Neena om hur det känns. För några år sedan miste hon sitt jobb, men fann i stället den motivation hon saknat under gymnasiet. Nu skulle hon bli journalist! Hon kompletterade betygen, men blev snabbt varse den hårda konkurrensen om platserna vid Stockholms mediautbildningar. I september fick jag höra om den här halvfartskursen. Den hade redan startat, men jag ringde. Det visade sig att nära hälften av de antagna hade lämnat återbud eller hoppat av. Tur för Neena, men otur för dem som planerat söka till hösten. Då blir det ingen distanskurs i MKV. Marianne konstaterar att hon också hade tur. Tack vare distanskursen får hon läsa det hon verkligen vill läsa. Dessutom har A-kursen gjort henne nyfiken på att plugga vidare. Kursen innehåller så många bitar. Man får se vad det kan leda till, säger Marianne, men också hon vill bli journalist. Redan idag frilansar hon emellanåt. Marianne har bott tre år i USA, där hennes man jobbade för ABB, och medan de bodde där fick de sitt första barn. Sedan de flyttade hem till Kiruna har det blivit ytterligare två. Pluggar gör hon mest på kvällarna. För Neenas del blir nästa steg B-kursen i Uppsala. Det är en helfartskurs, men det blir nära hem till sambon, den lilla dottern och helgjobbet i videobutiken. Annars kände sig Neena väl mottagen när hon kom till Umeå. Hon kände ingen, men ställde sig att läsa vad som stod på Stockholms nations anslagstavla. Efter bara några sekunder kom det fram en tjej och hälsade: "Hej, är du från Stockholm?" Neena tycker också att studievägledarens tydliga instruktioner underlättade inträdet i universitetsvärlden: "Här har du materialet, det här ska du göra, varsågod". Men det krävs att också den momentansvarige planerar, och skickar brev och läsanvisningar i god tid, säger Neena. Och svarar i telefon! säger Marianne. E-post är också ett bra kommunikationsmedel - om läraren kan tekniken. När Marianne ville skicka en hemtenta med e-post, blev svaret att det inte var någon idé: "Det blir dålig kvalité och svårt att läsa"... Att fixa kurslitteratur kan vara besvärligt, eftersom lånetiden på kursbiblioteket bara är två veckor. Neena beställer böcker från Akademibokhandeln, mot postförskott och en extra avgift för porto. Men man kan ta fjärrlån, påminner Marianne. Att ordna boende för kursdagarna i Umeå har däremot gått bra. Institutionen har en lista över privata uthyrningsrum, men den har de inte behövt använda. Marianne bor hos före detta grannar från Kiruna, Neena antingen hos bekanta till föräldrarna eller hos en kompis som pluggar på heltid i Umeå. |
Den som läser på distans har svårt att delta i studentföreningar. Och det är synd att inte kunna gå på intressanta gästföreläsningar, säger Marianne. Och att inte kunna plugga tillsammans! tycker Neena. Varje gång de har landat i Umeå och tagit sig till Humanisthuset, saknar de också något som även andra distansstuderande säger sig sakna: ett skåp att parkera stor-ryggsäcken i. Necessär, kläder och böcker för två dagar ryms inte i en chic liten väska. chatarina w jonsson | |||
| 1997-04-27 |