Lärarstudenter kritiska till utbildningen
­ Vi proppas fulla med vetande, men får inga verktyg för att ge det vidare till eleverna. Vi kommer att stå helt handfallna inför många av de problem som finns i skolorna. Efter fyra års studier är Janne Ekström, Stefan Tafvelin och Susanne Hugosson, blivande so-lärare i årskurs 4-9, mycket kritiska till utbildningen. Verklighetsfrämmande, är deras omdöme. En termin till, sedan går Janne Ekström, Stefan Tafvelin och Susanne Hugosson ut i yrkeslivet. Det är med viss bävan de ser fram emot den dagen. ­ Det är ett tufft jobb vi går ut i. Samhället är så oroligt idag, eleverna är så otrygga. Har vi inte en social kompetens kommer vi inte att kunna lära dem något alls, konstaterar Susanne Hugosson. Utbildningen har inte gett den kompetensen, menar de blivande lärarna. Den har varit alltför inriktad på rena ämneskunskaper. ­ Idag talas det om ökad rasism och mer droger bland ungdomar. Här har lärarna en viktig roll, men sådana frågor har vi inte diskuterat alls och inte heller sådant som mobbing, dyslexi och sexuella övergrepp, säger Janne Ekström. Oförberedda på konflikter De tycker inte att utbildningen rustat dem för mötet med eleverna. ­ Vi lär oss att planera lektioner, men är helt oförberedda på att ta hand om sådant som har med relationer att göra. Det kan gälla alltifrån konflikthantering till föräldrakontakter, säger Stefan Tafvelin. Han tycker att de överhuvudtaget arbetat för lite med själva lärarrollen. ­ Vi är utslängda på olika institutioner och läser samma ämneskurser som andra studenter. Det finns inget lärarperspektiv i kurserna och föreläsarna kan inte svara på våra frågor. Stefan, Janne och Susanne menar att deras kritik delas av de flesta i klassen. De har också framfört kritiken till ansvariga lärare, men tycker sig inte ha fått gehör.	Studenter som vill se en förändring. Janne Ekström, Susanne Hugosson och Stefan Tafvelin har framfört kritiken till ansvariga lärare, men tycker sig inte ha fått gehör. Ett års pedagogik Den nya lärarutbildningen startade hösten 1988. Ämneslärarutbildningen delades då upp i flera olika utbildningar: en för gymnasielärare och två grundskollärarprogram - för årskurs 1-7 respektive 4-9. Ett år av utbildningen ägnas åt specifika lärarkunskaper; studenterna praktiserar i skolan och läser pedagogik och metodik. Resten av tiden - sju terminer - läser man olika ämnen. 1-7:orna inriktar sig på antingen svenska-so eller matematik-no, 4-9:orna kan välja so, no, språk eller praktisk/estetiska ämnen. Gymnasielärarna får välja huvudämne bland ett 20-tal olika ämnen.

Inget hände trots förslag ­ Man kan fråga sig om våra utvärderingar följs upp. Geografikursen har till exempel sågats år efter år. Vi satte oss ner och skrev ett konstruktivt förslag till förändringar, som alla i klassen skrev under. Men inget har hänt, konstaterar Janne Ekström. Janne tycker att utbildningen är "hopplöst efter" på en rad områden. Han påpekar att den senaste läroplanen innehåller många goda tankar om att arbeta i lärarlag, att låta eleverna söka information och att använda Internet i undervisningen. Den ger också lärarna ett uttalat ansvar för "elevernas fostran". ­ Men inget av det här märks i undervisningen, trots att läroplanen kom för tre år sedan. För att göra utbildningen bättre efterlyser de mer kontakt med yrkesverksamma lärare, kanske i form av "fadderlärare". ­ Vi borde också jobba mer med personlig utveckling. Är jag inte säker i mig själv kommer jag ingen vart med teoretiska kunskaper, säger Janne Ekström.   anne grönlund foto: anette zachrisson

1997-04-27