| Vertex som slaktgris | |||
Fyra spänn. Det är ungefär vad en halv dagstidning kostar. Eller en mun pilsner på tentapuben. Fyra kronor är också vad du som är medlem i Umeå studentkår har betalat för det nummer av Vertex du nu håller i din hand. Under vårterminen har du, via din kåravgift, betalt 20 spänn till tidningen. För det får du fem nummer á fyra kronor styck. Från politikerhåll larmas det nu om att Vertex är för dyr. Budgeten måste bantas och kostnadsläget ses över. Istället för fyra spänn per nummer bör tidningen kosta tre, tycker vissa. Andra vill kapa ner ännu mer. Att ta bort distributionen och nöja sig med att lägga ut tidningen i ställ på campus är ett förslag. Att "föra över" Vertex till universitetets informationsorgan Aktum ett annat. Att tidningen då skulle förenas med vad som ofta är studentkårens motpart är inget som bekymrar. Vad som helst är en god idé, tycks det, bara man kan spara pengar. Och som alltid då det handlar om kårpolitik brådskar det. Fort ska det ske! Annat ljud i skällan var det i höstas. Då beslutade kårfullmäktige att utreda om Vertex kunde göras om till en veckotidning. För utredandet avsattes en post på 40 000 kronor. Vertex var så viktig för studenterna och kåren att den borde komma ut oftare, tyckte då en majoritet, som alltså ville satsa offensivt på tidningen. I alla fall ville man utreda frågan. Sedan sprack kårstyrelsen, studentkåren började falla sönder och därefter har utredningsposten, som det verkar, fallit i glömska. I knivskarpt minne kvarstår dock att Vertex i samband med bytet av format och layout överskred budgeten för 96/97. Och visst var överdraget var stort och oväntat. Men det kan väl knappast användas som argument för att tidningens budget är för generöst tilltagen? Årets budget kommer inte att dras över. För att med säkerhet nå det målet har vi i exempelvis detta nummer tvingats "ställa" fyra sidor med färdiga artiklar, eftersom det blir för dyrt att gå upp från 28 till 32 sidor. Istället är det annonserna som dominerar - de drar ju in pengar. Ekvationen är alltså enkel. Mindre pengar - mindre läsning. Eller också får man tumma på någon annan läsarservice - utbärningen i brevlådan till exempel. Sparande får konsekvenser. Att studenterna av allt att döma uppskattar tidningen är det emellertid inte mycket tal om. I den enkät som universitetets kvalitetsgrupp Studium i fjol skickade ut till knappt 400 studenter, gav över 40 procent Vertex betyget 4 eller 5 på en femgradig skala. Vertex egen undersökning i januari visade att 85 av 100 slumpmässigt utvalda studenter var villiga att betala lika mycket som tidigare - eller mer - till tidningen. Den genomsnittliga betalningsviljan stannade på 44 kronor per student och år. Tidningen befinner sig på många sätt i ett "guldläge" efter fjolårets kostymbyte. Läsarreaktionerna är positiva och mer annonsörer har börjat strömma till. Uppslag och idéer på hur tidningen ska fortsätta utvecklas finns, liksom viljan att sätta dem i verket. Att i detta läge slå till alla bromsar förefaller minst sagt märkligt. Att göra det utan att pejla vad läsarna tycker är än märkligare. Kanske är det något fel på undersökningarna som refererats ovan? I så fall vore det definitivt på sin plats att kåren - och nybildade och planerade fakultetskårer - gick ut med egna undersökningar, för att utröna vad studenterna tycker om tidningen. Om den är värd att satsas på. Hur mycket den får kosta, och så vidare. Vertex är trots allt det mest konkreta de flesta studenter får ut av sin kåravgift. Det är också genom tidningen de har en möjlighet att se vad kåren faktiskt gör. Det borde med andra ord vara intressant för de styrande att veta vad medlemmarna vill ha ut av sin tidning. Innan något bestäms över deras huvuden. Samtidigt vore det säkert intressant för studenterna att veta exakt hur kårpolitikerna resonerar vad gäller Vertex. Inte minst så här inför stundande kårval. I det valmaterial som partierna skickat ut till studenterna är det dock sparsamt, minst sagt, med klara, entydiga ståndpunkter kring Vertex. Istället tycks det mesta vara förhandlingsbart och öppet för hastigt hopkomna lösningar. Det är, för att uttrycka det milt, inte säkert att sådana lösningar alltid blir de bästa. Bertil Janson |
| ||
