Vertex loggotyp - Klicka så kommer du till första sidan nr 5 / 2000 Administrativ meny

[an error occurred while processing this directive] - vecka 40

Tyck till direkt
Läsa insändare
Skriva insändare
Nätspecial
 Bara på e-post
 Så röstade vi
Nyheter
Nytt parti
kan få stort inflytande
Bollintresserad duo
tar över NTK-rodret
Ökat deltagande i kårval
- men nio av tio avstod
SFS vill se över
juridiken kring kårobligatoriet
Inget toppbetyg för
universitetets miljöarbete
Flera studenter avstängda
efter plagiat och tentafusk
Kort om
Gyllene pekpinne
till omtyckt lärare
Databas för
utlandsstudier
Scharinska villan
ska renoveras
Pedagogiskt pris
till Pat Shrimpton
Försäkring för
studenter klar
NTK diskuterar ny
e-postlösning
Umeålag tvåa
i ekonomi-sm
"Rättssäkerhet
hotas av förslag"
100 studenter
kan stängas av
Kultur
Unga konstnärer
med bredd
Egensinnig
skrivare sökes
Lysande låtar,
stråkar och piano
och A-ha.
Å tredje sidan
Vertex sommarspel
Lysande låtar
av Neil Young

När Neil Young släppte sin numera legendariska skiva Harvest var de flesta lyriska. Och faktum är att det finns få skäl att vara negativ till hans nya cd Silver & Gold [Warner] som också bär tydliga influenser av country, rock och traditionell singer-songwritertradition. Den inleds med den lysande och countryaktiga "Good to See You" och sedan fortsätter skivan med ett pärlband av lysande låtar som "Silver & gold", "Daddy went walking" och "The Great Divide". Jag skulle kunna nämna varje låt, men jag nöjer mig med att säga att det här är riktigt, riktig bra.

Sockersött med
stråkar och piano

Sarah Brightmans nya album La Luna [Warner] utgör inget undantag från hennes inslagna väg i Celine Dione-genren. Det vill säga: använd så mycket stråkar och piano du kan så blir det nog bra, bara texterna är sockersött romantiska. Det kan låta lite väl raljant, men det här är inte bättre än Michael Bolton bara för att det är en tjej som sjunger. Jag vet faktiskt inte vem den här skivan skulle tilltala - och vem behöver en till variant av Scarborough Fair?

A-ha, det här
har vi ju hört förr

Egentligen tycks det inte ha hänt så mycket för de norska pojkarna i A-ha. De har bara blivit äldre, liksom deras musik. Det nya och för vissa efterlängtade (?) albumet Minor Earth Major Sky [Warner] kan inte sägas tillföra musikvärlden något som den här gruppen inte gav för sisådär tretton år sedan. Morten Harkets svävande röst och det pompösa soundet påminner om vad band som Simple Minds åstadkom i slutet av åttiotalet: musik som har parkerat på sina lerfötter. Det känns faktiskt som att det är bättre att lyssna på A-has första platta.

patrik boström
Annons
Annons
Annons
Annons
Mera Vertex
i din e-post !
Info
Din e-postadress:



© Copyright 2000 Allt material tillhör Vertex
Kontakta Vertex:
vertex.red@us.umu.se
Vertex hemsidor uppdateras
varje månad. Ge oss kritik !