|
|
|
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
|
|
|
|
Granne med universitetet. - Det liknar övernattningsbaracker dit folk flyttar när det har brunnit, men jag har lärt mig tycka om det, säger Tove Svensson om sin lägenhet på Tvistevägen.
Vardagsliv i bostadsmodulen
De dök upp som svampar ur jorden. Fabriksbyggda moduler som fraktades hit med tåg och sammanfogades på kort tid. Kanonlägenheter eller rangliga fuskbyggen med överhyra?
Vertex har besökt Umeås nyaste studentbostadsområde ett par stenkast från campus.
De 432 nya studentlägenheterna i skogen mellan Ålidhem och campus har ännu inte fyllt ett år.
Dörrarna med de runda fönstren ger nästan lite fartygskänsla. En trappa upp på Tvistevägen 11 bor Cajsa Nilsson i en trivsam etta på 25 kvadratmeter. Till höger om ingången hänger jackor och lite gömd finns det en garderob. På andra sidan står skidor inklämda mellan kylskåpet och väggen. Köket är helt vitt, precis som det lilla badrummet. Vi enas om att väggarna i rummet är grå-gröna. Det stora matbordet täcks av en röd-vitrutig duk och även mattan har färgerna röd och vit.
Cajsa Nilsson läser på biologprogrammet och uppskattar närheten till skolan och att det finns lite skogskänsla på området. Från hennes fönster ser man ett dagis skymta fram mellan träden.
Lägenheten är hyfsat ljudisolerad och Cajsa tycker att det är bra kvalitet på allt.
- Jag trodde att det skulle kännas som ett fuskbygge eftersom det är moduler, men så är det inte alls. Det är en kanonlägenhet.
Hon flyttade in på Tvistevägen strax innan påsk och har än så länge inte så mycket kontakt med grannarna. Men snart blir det kanske grillkvällar på grillplatsen i innergården, tror hon.
- Just nu känns det ju lite som en byggarbetsplats med alla stenar och gruset, det går knappt att cykla, men det blir nog snart asfalt här också.
Håkan Martinell på Balticgruppen försäkrar att markarbetena snart avslutas. Han berättar att alla lägenheter är uthyrda och är nöjd med efterfrågan.
- Vi har inget kösystem eftersom alla som kommer till Umeå ska få en chans till en bostad. Det är först till kvarn som gäller.
Han tycker inte heller att hyran är för hög. En etta kostar 3 600 kronor per månad utan el, men då är juli hyresfri.
Cajsa Nilsson håller inte riktigt med. Hon har bostadsbidrag för att ha råd med hyran och då får hon inte tjäna mycket extrapengar heller. Något sommarjobb blir det alltså inte.
- Man har väl inte överfett med pengar, skrattar hon, men det funkar.
Däremot anser hon att det är mer problematiskt att det bara finns en garderob och inget förråd.
- Jag var tvungen att rensa ut bland mina kläder och så blir man ganska fyndig när det gäller förvaring av grejer. Några saker jag har till exempel bakom den där, berättar hon och pekar på byrån som står i hörnet.
Några meter längre bort på Tvistevägen 1 sitter två killar och verkar njuta av kvällssolen. De vill inte säga vad de heter, men nöjda är de inte med lägenheterna. Kylskåpet darrar, det finns inget telefonjack, skåpluckorna är inte raka, väggarna är tunna och hyran är löjligt hög, tycker de.
I samma hus bor Tove Svensson. Som nästan alla andra hyresgäster har hon täckt dörrfönstret för att hindra insyn. Tove skakar på huvudet och undrar hur det var tänkt egentligen. Visst, det är fint med ljusinsläpp, men man vill ju inte att vem som helst kan titta in. Hon läser digital redigering och postproduktion och flyttade in i höstas. Det syns att hon gillar film, bland annat vittnar en affisch av Federico Fellinis Amarcord om hennes intresse. Tove tittar runt i lägenheten och säger att det är skönt med eget kök och lyxigt att bostaden ligger så nära universitetet.
- Men 3 600 kronor är lite magstarkt, man lever ju på existensminimum.
Tove lägger huvudet lite på sned och ler när hon berättar om sitt första intryck av lägenheten. Den var visserligen fräsch, men steril och inte alls mysig.
- Det liknade sådana övernattningsbaracker dit folk flyttar när det har brunnit, säger hon och skrattar, men jag har lärt mig att tycka om det.
alexandra sievers
foto: gustav arvidsson
|
|
|
|
