Sem-Sandberg berättar om Ulike Meinhofs liv i en form som ligger någonstans mellan romanen och den rena dokumentären.
Rättsprotokoll, historiska dokument, dialoger och mer berättande stycken blandas friskt. Strukturen är i hög grad icke-linjär, men som läsare har man ändå inga problem att följa händelseförloppet.
Till en början kände jag mig en aning osäker inför den nya formen, men efter bara några sidor hade Sem-Sandberg övertygat mig. Det är inget lätt projekt han företagit sig, men han ror hem det med bravur.
De mer skönlitterära avsnitten för oss närmare personerna än i en konventionell dokumentär, vilket berikar historien och gör den mer intressant. Ändå upplever man aldrig Sem-Sandberg som spekulativ eller parasiterande.
Det känns inte som om han skrivit en roman baserad på en verklig händelse som det heter i Hollywood-filmerna. Det känns som om han har skrivit ner det som faktiskt hände.
Verklighetsbakgrunden och de autentiska dokumenten förlänar också en tyngd åt berättelsen, som kanske inte hade kunnat uppnås i en ren roman.
De enda invändningar jag har mot boken är rent typografiska. Den stundtals smått hysteriska blandningen av kursiverad, understruken och fetad text i olika storlekar känns överdriven.
Men detta bör inte hindra någon från att läsa den här boken, som är en av de bästa svenska romanerna på mycket länge.
Niklas Frykholm
Tillbaka till
Vertex artiklar