Rasmusson har valt att titta tjugo år framåt, ett enligt honom rimligt tidsperspektiv att överblicka.
Själv är han skeptisk till framtidsforskning, men menar att man ändå kan belysa vissa delar av vår kommande tillvaro. Och det är precis vad han gjort i denna bok. Här finns tankar om hur vi kommer att resa i framtiden, hur vi kommer att klä oss, var vi kommer att bo och så vidare.
Det är svårt att få en klar uppfattning om vad Rasmusson egentligen tycker om framtiden. Men kanske är det meningen, att vi ska skapa vår bild av den själva. Det är i alla fall ingen negativ bild han ger oss att fundera över, snarare en positiv framtidstro.
Mänskliga kontakter och en närhet till naturen kommer fortfarande att finnas kvar.
En av de mer intressanta essäerna bär titeln Var kommer det nya ifrån? Där behandlar Rasmusson periferins betydelse för utveckling och förnyelse.
Bland annat tar han upp att Beatles föddes i Liverpool och inte i London.
Det är också ur det lilla som det stora föds. Som Columbus val av små båtar, de var smidigare och om en förliste fanns alltid en annan kvar.
Och att Moderna Museet förlorat mycket av sin experimentlusta genom att hela tiden utökas och bli större. Ju större, desto räddare och mer konservativ har man blivit.
Vad man kan göra med denna bok, är att själv välja ut de bitar som verkar intressanta. Det är det positiva med en bok i essäform. Man kan hoppa över det mest självklara och istället koncentrera sig på det mer osannolika.
Birgitta Nilsson
Tillbaka till
Vertex artiklar