Ställd mot väggen
- Det vore fruktansvärt att behöva ge upp. Men även om det man håller på med är roligt så kan man inte leva på luft. Karin Granqvist suckar. Som doktorand i historia har hon i tre år hankat sig fram på olika stipendier, nu står hon helt utan pengar. Och Karin Granqvist är inte ensam om sin situation - villkoren är tuffa för doktorander på humanistisk fakultet. Karin hade tänkt läsa till lärare, men fastnade omedelbart för historieämnet och fortsatte med det, via en fil kand och in på forskarutbildningen. - Det var jätteroligt att äntligen få syssla med något intressant, säger Karin som tidigare jobbat som servitris och barnskötare. Men ekonomiskt var det inget lyft. För att hålla sig flytande fick hon varje termin söka stipendier från olika fonder. - Det var ett heltidsjobb emellanåt. Jag var tvungen söka från många olika småfonder och fick några tusen här och några tusen där. - En termin fick jag inga pengar alls utan måste ta studielån, berättar Karin. I början gjorde det inte så mycket. Karin knogade på, övertygad om att hon förr eller senare skulle få en tjänst. Under tiden kom en fond att stötta henne med allt större summor. Men efter tre år tog det stopp. Huvudfinansiären fick plötsligt ont om pengar och två andra fonder lämnade också avslag. Samtidigt fick Karin veta att hon inte heller denna gång fått någon doktorandtjänst. - Att från dag till dag inte veta om man har några pengar frestar på i längden och nu känns det otroligt tungt. Gnistan är borta, säger Karin. Det handlar inte bara om att ha mat för dagen, oron gäller också framtiden. - Eftersom stipendier inte räknas som inkomst ger de inga atp-poäng och ingen a-kassa, konstaterar Karin Granqvist som bara har en månad kvar på den a-kassa hon tjänade ihop före studietiden.	Pressad. - Det känns jättehemskt att vara 28 år och behöva låna pengar av mamma, men jag har ingen annan utväg, säger Karin Granqvist.  Olika villkor för doctorander Bara 18 procent av doktoranderna på humanistiska fakulteten i Umeå har sin försörjning ordnad via institutionen. På matematisk-naturvetenskaplig fakultet är siffran 69 procent. Att doktorandernas villkor varierar framgår av en enkätundersökning som SFS, Sveriges förenade studentkårer, låtit göra i bland annat Umeå. Enligt enkäten är chansen att komma in på forskarutbildningen störst på hum fak; mer än nio av tio sökande antogs förra läsåret. Samtidigt är de ekonomiska villkoren usla. Hela 13 procent av hum faks doktorander - 27 personer - går till exempel på studielån. På övriga fakulteter handlar det om enstaka procent. Doktoranderna på humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet får också minst handledning, 3-4 timmar per månad. Medicinare och naturvetare får cirka tre gånger så mycket. De har också tillgång till egna arbetsplatser, vilket 60 procent av doktoranderna på hum fak saknar. Samtidigt tar humanisternas forskarutbildning betydligt längre tid. De som doktorerade ifjol hade tagit i snitt 10 år på sig - mot medicinarnas 4,5 år. Enkäten gick ut till universitetets prefekter i februari i år och besvarades av 88 procent.

Efter mycket funderande har hon beslutat att ta studielån en termin. Trots att det inte täcker hennes utgifter, med bland annat en dyr lägenhet. - Det känns jättehemskt att vara 28 år och behöva låna pengar av mamma, men jag har ingen annan utväg. Jag vill satsa stenhårt på forskningen i höst och sedan göra ett nytt försök att söka pengar. Går det inte vägen funderar hon på att hoppa av. Hennes avhandling - om samerna, kyrkan och staten på 1600-talet - kräver mycket arbete med svårtydda källtexter och hon räknar inte med att vara klar förrän om 3-4 år. Så länge vill hon inte leva under ekonomisk stress. - Om jag måste hoppa av kommer jag att ångra det här. Jag har ju inte ens en yrkesutbildning, säger Karin som ibland avundas de kompisar som nu är färdiga lärare. Den som funderar på forskarbanan råder hon att noga granska de ekonomiska villkoren. - Det gäller att tänka efter både en och två gånger och inte vara så blåögd som jag var. anne grönlund foto: vincent arvidsson

1997-05-25