- Hela världen förändras genom det här rummet, säger Jonas Nobel, och tittar ut genom ett av de fyra plexiglasfönstren i det rum han har byggt i Bildmuseets utställningshall.

Omvärlden, eller åtminstone utställningen, färgas röd, gul, grön eller blå när blicken vandrar genom fönsterfiltret. Glömmer bort att även jag ändrar färg där jag står, omgiven av värme, innesluten i en warholsk tavla.

På Bildmuseet i Umeå visar just nu konsthögskolans avgångselever sina examensarbeten. K E Wahlberg har skapat en stämpelklocka som registrerar fritid. "Arbete ger frihet" står det skrivet på den, ett budskap som var paradoxalt redan i entrén till Auschwitzs koncentrationsläger.

Helena Laukkanen har sorterat grus sedan i oktober och finner mening i den till synes meningslösa sysselsättningen. På en världskarta har hon markerat platser med nålar, för hon drömmer om att kunna sortera grus mer globalt.

- Terapin ligger i verksamheten, liksom det gör för en person som samlar porslinskatter, förklarar Helena Laukkanen.

- Skapelsen fullbordas hos åskådaren. Konsten i sig är alltid naken.

Det säger Jan Hoet, museichef vid samtidskonstmuséet i Gent, som har satt samman utställningen.

Genom tolkningen får konstverket kläder, menar han.

Jag upplever konsthögskolans utställning som mer färdig än tidigare år. Genomtänkt och lekfull. Dubbeltydig och tankeväckande.

I Jonas Nobels rum befinner sig inte lugnet i avskalade former eller rena linjer, utan i skrikiga mönster och färger. Paradoxalt nog.

Eva Löfroth
Foto: Vincent Arvidsson