| Skilda världar efter examen | |
Pål Edström, Tomas Jakobsson och Erik Möller har startat eget som datakonsu lter. Det är precis rätt bransch och tidpunkt, säger de. För förskollärare Liselott Lundberg, vars vikariat snart går ut, är framtiden mer osäker. De har färgglada slipsar, fasta hands lag och talar om sig själva som "entreprenörer". Över det stora konferensbordet berättar Pål Edström, Thomas Jakobsson och Erik Möller om sin väg från hackers till affärsmän; om hur de vid sidan av utbildningen i datavetenskap lärt sig bokföring och filat på sin affärsidé för att till sist, i september ifjol, bilda Effekt spu ab. Att starta eget innebär hårt slit, vardag som helg. Bara lörda gkvällarna är heliga. - Man lever med det här hela tiden, det är svårt att dra gränsen mellan arbete och fritid. Men man orkar jobba mer när man gör det för sin egen skull, sä ;ger Thomas. Några stora pengar blir det inte till att börja med, men killarna är övertygade om att de satsat rätt. - Marknaden skriker efter datakonsulter, konstaterar P ål. Detta bekräftas igen och igen när Vertex ringer upp ytterligare 20 personer som - likt Pål, Erik och Thomas - påbörjade sitt examensarbete i datavetenskap v&arin g;ren 1997. Gemensamt för dem är inriktningen mot datavetenskap, i övrigt har deras utbildningar sett olika ut och omfattat 120180 poäng. Men påfallande många har inte tagit ut någon examen alls; istället har de snabbt plockats upp av dataföretagen. Bortsett från tre personer som fortsatt läsa har alla fasta jobb och medianlönen ligger på 18 500 kronor. Fem har fått jobb i Umeå; många har sökt sig till Stockholm. Micael Lundgren beskriver sitt jobb som "väldigt stimulerande arbete" på ett bolag som sysslar med telefoni över datanätet. - Men det blir en del jobb, sådär 6080 timmar i veckan. Mansdominansen bland datavetarna är kompakt. Men Susanne Wallin - en av de tre tjejerna - är glad att hon v alde otraditionellt. - Dataföretagen vill gärna ha in fler kvinnor. Jag lade ut mitt cv på nätet och blev genast kallad till tre intervjuer, berättar Susanne som nu arbetar som programutvecklare p&ari ng; ett företag i Stockholm. Ingångslön? 19 500 kronor plus rikskuponger. Klockan är ett och ljudnivån ovanligt låg på Bergatroll ets dagis i Umeå. Småbarnen sover middag och Liselott Lundberg spelar Memory med Simone, 4 år, och Sheika, 6. Det är Liselotts andra vikariat sedan hon ifjol gick ut förskollärarprogrammet efter tre års studier. - Det var skönt att komma ut och jobba. Men jag vet inte om det här är något jag kommer att forsätta med hela livet, säger hon. Av Liselotts 19 kursare - varav 17 var tje jer - har tre fått fasta jobb. De allra flesta har börjat som springvikarier och så småningom fått längre vikariat. Åtminstone i Umeå, där hälften av klassen bor, finns få fasta tjänster.< /FONT> I Stockholm är det annorlunda. - Här finns enormt mycket jobb, berättar Malin Pettersson, som redan hunnit säga upp sig från ett fast jobb. Me n efterfrågan märks inte så mycket på lönerna, som ligger på en helt annan nivå än datavetarnas. Ett år efter examen är medianlönen bland förskollärarna 12 500 kronor. - Det är otroligt mycket arbete för en pisslön. Vi gör mycket som inte syns eller värderas, säger Anna Maria Svensson. Hon har tidigare läst kulturarbetarlinjen och har tolv term iners studielån. Och en lön på 12 000 kronor. Både bland datavetare och förskollärare tycks de flesta ha valt utbildning med hjärtat. Arbetsmarknad och lön säger sig få ha grubblat över. Ett undantag är Bahram Nazarbin, som tog fasta på syo-konsulentens råd. - Jag tror att arbetsgivarna helst anställer svenskar,m en i mitt yrke är efterfrågan så stor att svenskarna inte räcker, säger Bahram som sedan ett halvår jobbar på Enator i Kista. Att komma ut i arbetslivet har för de flesta inneburit e n omställning. Många av datavetarna tycker att livet blivit mer inrutat, på gott och ont. Andra påpekar att de har fått större självförtroende och känner att de "gör något som räknas&qu ot;. Vissa av förskollärarna är entusiastiska och tycker att jobbet är "jättekul varenda dag". Andra tycker det har varit slitsamt att hoppa runt mellan olika arbetsplatser. Många tycke r sig inte heller ha haft så stor användning av sina kunskaper i pedagogik. Med många barn och lite personal handlar det mer om att "praktiskt sköta ruljansen". Pål, Erik och Thomas tror stenhårt på framtiden: de har redan tre anställda och räknar med att vara tio vid årsskiftet. För Liselott handlar förhoppningarna om ett förlängt vik ariat. Samtidigt vet hon att 16 dagisavdelningar ska läggas ned. - Det är klart man är orolig, men man kan inte gå och tänka på det hela tiden. Det löser sig. Anne Grönlund |
|
