Säg ditt hjärtas mening ­ om vad du vill. Skriv kortfattat. Presentkort på böcker, värde 200 kr, utlottas varje månad bland bidragen. E-post till: vertex.red@us.umu.se

Presentkortsvinnare i detta nummer: sign: Eric LeNoir.

Med en svulten varginna i UB:s magasin

Med taxeringskalendern i innerfickan riskerar du aldrig att hamna i försörjningsfällan, för vem vill få en skönstaxerad bibliotekarie med 200 000 i studieskulder på halsen?

Å andra sidan så vittnar åtskilliga fall om hur lätt det är att falla för den erkänt sensuella bibliotekarieblicken, du vet den där när hon sneglar genom bokhyllan samtidigt som hon tar av sig glasögonen och suger lätt på bågen.

Och när hon frågar om du vill följa med ner till magasinet för att hämta den bok du letar efter så vet du att hennes avsikter är lika dunkla som dina fantasier. Framför dig står en kvinna som är beläst och insatt i kärlekens mysterier. Hon är nyfiken på att omsätta teorierna i praktiken.

Du blundar och ser en svulten varginna framför en charkdisk.

- Den här vägen!

Du följer henne in i böckernas värld och hon rör sig mellan bokhyllorna som fisken i vattnet. Ni hittar det ni söker.

Efteråt, när du lämnar ub med ett pantsatt leende på dina läppar, så vet du att du kommer att återvända, för du söker efter kunskap, inte pengar.

Eric LeNoir 

Skärp er och håll tyst, tentavakter!

För det första pratar de flesta skrivvakter alldeles för mycket under tentamenstiden. Sitter man i främre delen av salen hör man och störs man av deras privata samtal.

Dessutom har jag länge undrat över vad som får de kvinnliga skrivvakterna att välja högklackat när deras arbetsmiljö ska vara lugn och tyst.

Personligen skulle jag välja mindre högljudda skor och på så sätt visa hänsyn!

Hänsyn!

Jag är stolt över Umeå universitet

Nu är sommaren snart här, snön ger vika för de gröna gräsmattorna, björkarna slår ut och studenterna far sin kos. Umeå tystnar, Ålidhems centrum ligger öde, matpriserna går upp och allt känns dött.

Jag är en av de få studenter, inte från Umeå, som stannar kvar för att arbeta. Jag kommer nu att vara här juni och juli och en bit in på augusti då jag far hem till västra Sverige.

Det jag vill säga är att jag är stolt över universitetet. Vi kan påverka vår utbildning om vi vill. Sigbrit Franke och all personal lyssnar till oss och hjälper oss.

Jag vill härmed ge ett stort tack till ni alla som arbetar vid institutionerna, lärare, prefekter, städare, vaktmästare, kanslister, sekreterare, bibliotekarier med flera som gör det möjligt för oss studenter att plugga här.

Jag hoppas också att turbulensen på kåren upphör och att vi får ha kvar vår kära tidning Vertex... som jag tycker bäst om på hela universitetet.

Vi ses till hösten och lycka till ni som tar examen.

Larsson

Studentradion behöver mer pengar

Vertex skrev i förra numret att studenterna betalar 4 kronor per nummer för tidningen via kårkvittot.

Även jag anser att Vertex bör få mer pengar, men frågan är om inte studentradion Mick 102 är i ännu större behov av mer pengar.

Mick 102 får 100 000 kronor per läsår av kåren. Det innebär 50 000 kronor per termin. Delat med 18 000 studenter blir mindre än 2.80 kronor per halvår!

Och då får studenterna cirka fem timmar radio varje vardag.

Jag tror att de flesta studenter skulle vara beredda att betala mer än 2.80 i halvåret för studentradion.

Per, Mick 102

Det slickas uppåt på alla jobb

Efter mina snart tio terminer här på universitetet läste jag Erik Lenoirs insändare "Åt helvete med universitetsstudier" i förra numret av Vertex med intresse och igenkännande.

En av hans insikter handlade om att det finns en inpyrd "slicka-uppåt-sparka-nedåt-mentalitet" inom den akademiska världen. Det stämmer alldeles utmärkt. Men min ambition är att förbereda inför nästa chock: Så går det till överallt!

Säg den arbetsplats som är befriad från hackordning och intriger.

Vill också bara ha sex och pengar