|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 35
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
En Patrik vi lär
få höra mer av
De svenska poppojkarna avlöser varandra på löpande band. Sist var det Love Olzon och nu har Patrik Isaksson som släpper sin debutskiva När verkligheten tränger sig på [Columbia]. Skivan är producerad tillsammans med Anders Glennmark, men det har inte slagit igenom i Isakssons sound.
Det är ett hyfsat album och det är troligt att vi kommer att få höra en del av Isakssons svenska poprock, som ibland går mot Svenningsson och andra gånger närmar sig poppojkband som Kent.
Genomsnittligt och strålande
En del tittar djupt i historiens glas och finner saker som man i och för sig har hört förut, men som ändå känns fräscha, medan andra som gör samma sak misslyckas kapitalt.
Wilco Summer Teeth [Warner] har dock lyckats även om djupdykningarna i sextiotalets ljudbild kan bli lite väl djupa ibland och man kan undra om de polar med Paul McCartney när man hör "A Shot in the Arm".
Tyvärr är det en lite spretig skiva där det ryms allt från riktigt strålande låtar till mer genomsnittligt material. Dessutom kan inte bandet bestämma sig för om de ska vara kvar i Beatleseran eller om de ska vara med i matchen under 90-talets sista skälvande månader. Det är synd, för nu kommer den att gå ett par gånger till i spelaren och sedan kanske försvinna.
Varför släpper
bolagen sånt här?
Ibland kan man undra varför vissa skivor kommer ut. Varför är det så att Warner väljer att släppa Nicole Renées soul- och r&b-skiva när det finns så mycket av den varan att marknaden borde vara mättad?
Och varför måste låtarna vara så där lagom bitchiga så att småtjejerna kan känna sig tuffa på förfesten och konvolutet så där lagom vågat att killarna kan runka av till bilderna av söta Nicole? (Det är inte ens bra fotografier) Varför måste tjejer i souldiket ha sängkammarblick och sugmun?
Men det är väl musikaliskt ett hyfsat hantverk...
patrik boström
|
|
|
|
