Umeås fallskärmsklubb håller till en bit från Umeås flygplats. Ronny Wernersson är den behörige tandemhopparen som ska guida mig genom den drygt 3 000 meter långa vertikala resan. Det faktum att resan är vertikal gör att fallskärmshoppning räknas som en högrisksport. Men alla regler och föreskrifter gör den till en “säker“ högrisksport, menar Ronny Wernersson.

Reservfallskärmen en gång
Sedan 1989, då Ronny köpte sin utrustning, har han bara använt reservfallskärmen en gång. Även om det inte var någon fara är det ingen historia jag vill gå in närmare på inför det stundande hoppet.
Dagen till ära är det molnigt, men så småningom spricker molntäcket upp tillräckligt för att planet, modell Antonov-2, ska föra oss till skyarna.
Under resan uppåt, när man beundrar utsikten, är det svårt att tänka sig att man snart ska befinna sig där ute, utan fast mark under fötterna. I den gröna overallen stapplar jag tafatt fram till öppningen med Ronny i hälarna. Ronnys kommentar ekar i huvudet:
- Det är inte så många som är kaxiga när de står vid uthoppet.
Så sant.
De kommande cirka femtio sekunderna av fritt fall är snart fastetsade i minnet som en storslagen upplevelse och det skulle bara vara löjligt att försöka rada upp en massa adjektiv.

Fritt fall i hög fart
Hastigheten i fallet kan närma sig 350 kilometer i timmen, men drygt 200 är en mer vanlig hastighet. Hur som helst går det väldigt snabbt och luftströmmarna är så starka att en kontaktlins hoppar ur ögat, trots glasögonen.
Det som förvånar mig mest är att jag trots det onaturliga handlandet - att slänga mig ut från ett flygplan för att störta mot backen - inte haft någon dödsångest eller rädsla för att något skulle gå galet. Det har jag nog Ronny Wernersson att tacka för. Han förklarade på ett lugnt och metodiskt sätt hur allt skulle gå till.

75-årig kvinna hoppade
De som provar på ett tandemhopp brukar sällan lämna området missnöjd, berättar Ronny. Ung som gammal kan prova på fallskärmshoppning. Den äldsta dam som har hoppat var 75 år och kom åkandes med färdtjänst, en riktig järnlady alltså. Vid tandemhopp får man assistans av Ronny Wernersson som är den enda behörige tandemhopparen i Umeå fallskärmsklubb. För att bli det krävdes 500 hopp och fem timmars tid i luften, men han tycker att kicken fortfarande finns kvar.

För höjdrädd för bungyjump
Däremot gillar han inte bungyjump som han har provat på en gång.
- Det är alldeles för lågt för mig, jag är lite höjdrädd. Uppe i luften finns det däremot inga referenser på hur högt det är, förklarar Ronny.
Den vanligaste uthoppshöjden är 3 000 meter, men man strävar efter att komma så högt som möjligt. Vid 4 000 meter går dock gränsen. Vid sådana höjder måste det finnas syrgas i planet och att ha med sig när man hoppar.
- Vädret spelar stor roll för hur högt vi stiger. Då det är sol och varmt är det svårt att stiga. Vår och höst har de bästa förhållandena, säger Ronny Wernersson.

mikael sundberg

Vertex testar: Tandemhopp
Kostnad: 1950 kronor.
Går att göra ensam: Nä, det krävs en mänsklig ryggsäck.
Nybörjarvänligt: Japp, alla utan några allvarligare sjukdomar eller handikapp kan hoppa.
Utrustning: Lånas av fallskärmsklubben.
Roligt: Jadå - se ingressen.