|
|
|
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Sex bra saker med att vara tillbaka
1. Egen nyckel, egen lya, egen ordning, eget liv.
2. Morsan m.fl. lååångt borta.
3. Alla dessa tjejer. Man kan spana sig vindögd.
4. Ett par folköl till fotbollen en måndagskväll om man känner för det. Eller tre.
5. Biblioteken. Folket. Festivalerna. Kompisarna.
6. Gul höst i björkarnas stad.
listige lars
Humflummare babblar om bildning
Hamnade bredvid en humanist på puben och vi kom att snacka, måste få skriva av mig. Alltså ska bildning på nåt sätt vara bättre än en riktig och användbar utbildning? Vadå bildning liksom, vad kan du? Kan du nåt mer än att babbla? Nähä, men då kan du ju försöka söka jobb som böneutropare eller kanske bingovärd eller totaltönt i nån teve-soffa.
Det är bara humflummare och andra lillfingerfjantar som pratar om bildning. Mitt tips är enkelt och klart: Skärp er, börja plugga nåt vettigt istället, ta ut en begriplig examen, skaffa ett riktigt jobb och knip!
peter
Sluta betrakta studenter
som någon sorts b-medborgare!
Gång på gång, år efter år, har Sveriges förenade studentkårer, SFS, påkallat uppmärksamhet för de allvarliga brister i socialförsäkringssystemet som drabbar och begränsar studenter i deras vardag. Ett studiemedel som mindre än hälften klarar av att leva på och ett socialförsäkringssystem som närmast motarbetar studenter som har eller skulle vilja ha barn är bara två av de många hinder potentiella studenter stöter på.
SFS har länge drivit frågan om att studiemedelsnivån är alldeles för låg för att leva på - regeringen har nu kontrat med att börja titta på möjligheten att höja ribban för fribeloppet och studenterna skall därmed kunna få tjäna mer pengar vid sidan av. Detta är helt fel väg att gå!
Det svenska studiemedlet har sedan 1991 tappat drygt 22 procent gentemot konsumentprisindex. Hade studiemedlet värdesäkrats 1991 skulle studiemedelsnivån vara 84 000 kronor per år istället för dagens 69 000 kronor per år.
Två tredjedelar av dagens studenter upplever sig inte kunna klara sig på studiemedlet som enda inkomstkälla. Heltidsstudier är studier på heltid, på samma sätt som att förvärvsarbete på heltid är just på heltid. Ersättningen för dessa heltidsstudier måste alltså gå att klara sig på. Ingen, vare sig student eller förvärvsarbetande, skall vara tvungen att arbeta extra vid sidan av för att kunna upprätthålla en acceptabel levnadsnivå.
Varken samhälle eller individ tjänar på att lärandet blir kortsiktigt och ständigt pressat av behovet att klara nästa månads räkningar. Regeringen pratar mycket och fint om det livslånga lärandet, vilket innebär att ge individer förutsättningar att återkomma till studier även efter avlagd examen. För att högskoleutbildning skall vara attraktivt och möjligt för förvärvsarbetare måste de ekonomiska villkoren vara gynnsamma. En helhetssyn på studenten och studentens ekonomiska trygghet måste därför finnas.
Ytterligare ett område där studenter markant särskiljs från förvärvsarbetare är i fråga om de sociala trygghetssystemen, dit studenter med mycket få undantag inte kvalificeras.
Utestängningen av studenter visar sig bland annat genom att studiemedlen inte räknas som sjukpenninggrundande inkomst. Vidare får utestängningen konsekvenser för föräldraförsäkringen. Gruppen studenter med barn är stor och utgör drygt 20 procent av den totala studentpopulationen. Studenter med barn behöver en grundtrygghet! Undersökningar visar att 87 procent av dessa är tvungna att förlita sig på socialbidrag. Regeringen har uttalat ett behov av ökat barnafödande. Många studenter befinner sig i ett skede i livet då det skulle vara intressant att skaffa barn. Dock uteblir ofta de ekonomiska förutsättningarna. En dräglig ersättning från föräldraförsäkringen krävs för att öka troligheten att fler studenter väljer att skaffa barn under sin studietid. För att motverka denna negativa trend måste den som har studier som heltidssysselsättning ha samma rätt till föräldrapenning som arbetstagare. Efter idogt arbete från SFS:s sida har nu även statsmakterna insett problematiken för studenter med barn. I vårbudgeten har regeringen därför öronmärkt pengar just till studenter med barn. För närvarande utreds hur dessa medel skall fördelas. Det är positivt att detta har uppmärksammats från statens sida, men tyvärr har regeringen valt att fortsätta med sitt lappa-och-laga-system, där särlösningar snarast utgör huvudnormen. Jag vill se ett system som är fullgott och vattentätt, där studenter ingår i systemet lika självklart som förvärvsarbetande.
En annan av regeringens målsättningar är att rekryteringen till högskolan skall breddas till att omfatta fler studenter med icke-akademisk bakgrund. Undersökningar visar att en anledning till att inte fler som kommer från en icke-akademisk bakgrund söker sig till högskolan, är just utformningen av studiemedelssystemet och studenternas avsaknad av tillträde till socialförsäkringarna.
Att börja studera vid högskolan är ett stort steg. Det är därför viktigt att skapa en trygghet och grund för att underlätta situationen. För att underlätta den breddade rekryteringen till högskolan krävs förbättringar av socialförsäkringarna och studiemedlet.
Statsmakterna har insett vikten av utbildning och att utbildning verkar samhällsfrämjande. Dock måste fler steg tas för att individer skall våga ge sig in i den högre utbildningen. Studiemedlets totalbelopp måste höjas och därefter värdesäkras och betraktas som inkomst, och därigenom utgöra en ingång till socialförsäkringarna. Socialförsäkringssystemets principer måste kompletteras med det SFS har lanserat som kompetenslinjen, där högskolestudier likställs med förvärvsarbete och att studenter därigenom infogas i de allmänna trygghetssystemen. Studenter skall inte betraktas som någon form av b-medborgare, utan skall ingå i det svenska trygghetssystemet på motsvarande sätt som förvärvsarbetare gör.
lotta ljungquist
vice ordförande
Sveriges förenade studentkårer
|
|
|
|
