|
|
|
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Personlig guide till akademin
Hur blir man klok på universitetet?
billy ehn & orvar löfgren
[studentlitteratur]
Det florerar många fördomar om den akademiska världen, i synnerhet bland studenter. Studenternas bild av akademin kommer tydligt till uttryck i det ofta diskuterade valet mellan att efter slutförd utbildning söka till forskarutbildning, och att söka arbete "ute i verkligheten", det vill säga på ett privat företag eller statligt verk. De flesta studenter tycks föredra det senare alternativet, av anledningar som jag aldrig har förstått. Men det är klart att universitetet inte alltid lever upp till sina högtflygande ideal. Med tanke på att universiteten - åtminstone i Sverige - är ett av samhällets främsta verktyg för att öka den ekonomiska tillväxten, är den akademiska organisationskulturen ett område som inte bara är av relevans för den minoritet som arbetar inom den, utan för hela den samhällsintresserade allmänheten.
Billy Ehn och Orvar Löfgren, etnologiprofessorer i Umeå respektive Lund, har skrivit en bok om akademin: Hur blir man klok på universitetet? Titelns dubbeltydighet speglar författarnas kluvenhet: universitetet är visserligen en unik plats för självförverkligande och intellektuell utveckling, men också en arbetsplats som domineras av tysta hierarkier, oskrivna regler och godtycke. Författarna guidar läsaren genom högre seminarier och disputationsfester med både kritisk blick och ett gott humör.
Resultatet är ett gott stycke läsning. Författarna rör sig bekvämt mellan teoretiska analyser och personliga betraktelser över akademin, och den fina språkbehandlingen bär upp också vardagliga redogörelser över "mystisk halvkontroll" vid det stökiga skrivbordet och nervösa föreläsningar inför måttligt engagerade studenter. Läsaren får inblick i en värld av subtil dramatik, där intellektuell snobbism, nepotistisk tjänstetillsättning och strategisk alliansbildning förekommer tryggt över huvudet på studenterna som längtar efter den spänning som "verkligheten" har att erbjuda.
Något som jag hade önskat mer av är diskussioner kring bristen på bra ledarskap inom universitetsvärlden. De strukturella problemen inom akademin skärskådas visserligen, men då främst genom den akademiska memoargenrens personliga prisma. Universitetet kännetecknas ju av att forskare, som ofta saknar ledarskapsutbildning och -kompetens, turas om att bestämma över varandra och över verksamheten. Den organisatoriska strukturen ger således oändliga möjligheter till missstämning. Det faktum att kvinnor missgynnas i denna värld är också ett sorgligt faktum som avhandlas väl flyktigt i boken.
Med detta sagt kan jag rekommendera boken till alla som någonsin övervägt att tillbringa sitt yrkesliv i universitetsvärlden. Tråkigt nog är den utgiven på förlaget Studentlitteratur, som knappast sprids utanför studentkretsar, och som inom dessa ger associationer till tungfotad kursprosa i tråkigt formgivna förpackningar. Risken är tyvärr stor att boken därför inte når den bredare målgrupp för vilken den uppenbarligen är skriven.
jonas olofsson
|
|
|
|
