|
|
|
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Nya skivor!
Högtidsstund
med Nick Drake
Nick Drake skulle ha fyllt 56 i år om han fortfarande hade levt. Made To Love Magic [Island/ Universal] är en sensationell skiva. Gamla kassettband som tidigare legat i ett trädgårdsskjul har dammats av och ömsint remixats med tillstånd av Nick Drakes syster. Made To Love Magic vidrör stora känsloregister. Här finns bland annat tidiga versioner av "River Man" och "Mayfair" inspelade i kompisen Robert Kirbys rum på Cambridge University, en avskalad version av "Three Hours", tidigare outgivna "Tow The Line", den sista låt Nick Drake spelade in, och orkestrala "Magic" som bygger upp skälvande stämningar i en av skivans absoluta höjdpunkter. Missa inte.
frida rosenström
Skimrande covers
av Williams
När Kathryn Williams tvivlade på om hon fortfarande tyckte om musik bestämde hon sig för att göra en cover-platta. Inspirationen kom snabbt tillbaka genom en neddykning i hennes egen skivsamling och botaniserande bland hennes vänners favoritskivor. På Relations [Eastwest/Warner] har fjorton låtar brutits ner för att åter plockas samman av Williams. Här samsas till exempel Pavement och Nirvana med Leonard Cohen och Neil Young - och det fungerar alldeles utmärkt. Williams spröda röst i kombination med tillbakalutat och sparsmakat komp motiverar samtliga låtval. Allra bäst är de skimrande tolkningarna av Velvet Undergrounds "Candy Says" och Nicos "These Days".
frida rosenström
Sällsynt svängig
svensk soul
I ärlighetens namn är soul inte undertecknads gebit. Dock pekar obekräftade uppgifter på att det är ovanligt med svensk-producerad musik inom denna genre. Särskilt sådan som svänger. Så, att The Solution - med Nicke "Royale" Andersson i spetsen -spelat in Communicate! [Psychout/Sound Pollution], ett svenskorienterat soul-projekt där amerikanen Scott Morgan sjunger, känns ju förstås upplyftande. Särskilt då resultatet är riktigt bra.
anders lidström
Välkommet bidrag
till rockscenen
Velvet Revolver levererar på debuten Contraband [rca/bmg] tretton rocklåtar av hög kvalitet, vilket egentligen inte är särskilt förvånande då bandet inkluderar tongivande medlemmar från Guns n' Roses och Stone Temple Pilots, två av 90-talets största rockband. Dock är detta ingen ny milstolpe i stil med Appetite for Destruction - faktiskt inte ens i närheten - men däremot ett välkommet bidrag till rockscenen.
anders lidström
Briljant debut
av Achordian
Achordian är ett svenskt band som med My Dear Listener [Marilyn Records] skapat ett briljant förstlingsverk. Musiken är en korsning av pop och rock, med ett mjukt anslag och osedvanligt tilltalande texter- texter som skimrar av naivitet och innefattar förmågan att skapa fängslande scenarios. Detta är ett alster som definitivt förtjänar uppmärksamhet.
anders lidström
Smart punkrock
med politisk glöd
The Empire Strikes First [Epitaph], Bad Religions senaste album, är ett ypperligt bevis på att punkrock inte behöver framföras av naiva, rebelliska 20-åringar - det går lika bra med intellektuella 40-åringar. Gammal är äldst, som det heter. Och här levererar gruppen i fråga en pamflett av politisk eld - i synnerhet riktad mot den amerikanska Bush-administrationen. Det är, som vanligt, välskrivna texter som framförs med sedvanlig intensitet.
anders lidström
Lite för ensidigt
av Black Bonzo
Black Bonzo från Skellefteå debuterar med Lady Of The Light [B&B Records] - ett alster som bäst kan beskrivas som 70-tals-inspirerad progressiv rock med inslag av psykedelia. Gruppen är skicklig på att skapa drömska musikaliska landskap, där oväntade inslag och vändningar ofta tar musiken i ny riktning. Det är i grunden bra låtar, men den musikaliska formeln blir i längden aningen ensidig. Tyvärr.
anders lidström
Varm hyllning
till kärleken
Sedan de kubanska veteranerna i Buena Vista Social Club slog igenom 1997 har flera musiker hunnit falla ifrån. Supergruppens Grand old lady, 74-åriga Omara Portuondo, är fortfarande i fin form. Flor de Amor [World Circuit/ Playground] är en varm hyllning till kärleken och rymmer både hjärta och smärta. Portuondo plockar både från kubansk och brasiliansk tradition. Här serveras en tjusande grundton i son, rumba och cha-cha som talar direkt till känslorna. Portuondo sjunger med stor närvaro, värdigt och passionerat. Utsökt.
frida rosenström
Avskalat upplopp
på folktom gata
Norges Simon & Garfunkel, Erlend Øye och Eirik Glambek Bøe i Kings of Convenience, träffades första gången när de som barn deltog i en geografitävling (Erlend vann genom att rita en världskarta direkt ur minnet). Sedan Quiet Is The New Loud har Erlend rest från stad till stad och samlat material till sin hyllade solodebut medan Eirik fullföljt sin psykologutbildning i Bergen. Riot On An Empty Street [Source/Virgin/emi] tar vid där förra skivan slutade, avskalat och minimalistiskt. Samtidigt innehåller albumet överraskningar som bossainfluerade "Know How" som också fungerar utmärkt.
frida rosenström
Faultline skapar
varm stämning
Your Love Means Everything [emi] skulle ha släppts för två år sedan, men skivbolaget strulade. Under tiden har Faultline, eller David Kosten som han egentligen heter, hunnit plocka bort, lägga till och finpolera sina låtar. Faultline skapar en varm och atmosfärisk stämning i sitt elektroniska universum. Här finns hela tiden ett avspänt lugn och melodiska slingor som ger ryggrad åt låtarna. Albumet laddar även med trevliga överraskningar som gästspel av Chris Martin, Michael Stipe och The Flaming Lips och en lyckad tolkning av Rolling Stones "Wild Horses".
frida rosenström
Melodierna står hela tiden i fokus
Bakom artistnamnet Iron & Wine döljer sig Samuel Beam som innan sin helsatsning på musiken varit collegelärare i filmvetenskap i Miami. Our Endless Numbered Days [Sub Pop/Bonnier Amigo] använder små medel: en röst, vid vissa tillfällen två, en akustisk gitarr, ibland en banjo, ibland en slidegitarr. Ibland krävs det inte mer. Lyssna till exempel på "Each Coming Night" som direkt för tankarna till Simon & Garfunkel. Melodierna står hela tiden i fokus och bär fram låtarna som i all sin enkelhet känns betryggande självklara.
frida rosenström
|
|
|
|
