Det luktar målarfärg och någonstans borras det frenetiskt.
Flyttkartonger på väg in i nya lokaler.
Uppe i en lyftkran med hela området för sina fötter sitter Malte Eriksson. Det skräller till i hans kommunikationsradio.
- Nu kan du hissa, 19.
19. Det är Maltes lyftkran det. Han jobbar mot en av ljusgårdarna på samhällsvetarhuset och ser inte ett jota av vad han ska göra, fasaden är i vägen. I stället är han helt bunden till ²myrorna² där nere, som han kallar sina markkollegor.
Ibland glömmer de att säga stopp när man sänker och så far man rätt ner i backen.
Då kan det gunga rejält i den 25 meter gängligt höga kranen, berättar Malte och skrattar gott. Fotografen och jag ser likblekt på varandra, och tycker att det är alldeles tillräckligt med gung i alla fall.
Sitt första bygge i lyftkran gjorde Malte för 31 år sedan. Han pekar, huset skymtar fram bakom andra byggnader på universitetsområdet: kemi-hufo.
Det var första bygget det.
Tre kvarts miljard
Det var i Umeå universitets begynnelse, och sedan dess har mycket hänt. Universitetet växer, och kostymen behöver ständigt förnyas. Enligt lokalförsörjningsenheten har det bara under första halvan av 1990-talet byggts för en halv miljard kronor på området.
Och det finns planer för nästan lika mycket till de kommande fem åren. Minst en kvarts miljard i alla fall, säger Eilert Karpberg på enheten.
Näst ut på projekteringslistan står kemiskt biologiskt centrum, den planerade ihopbyggnaden av kemi- och fysiologhusen, KBC.
De har fått stå tillbaka under en lång tid. Nu är det en hederssak att deras hus förs fram.
Inne i en byggbarack på samhällsvetarhusets parkering finns en teckning uppsatt. På bilden syns en anka, och över den står det: ²Var som en anka. Ovanför ytan: se lugn och samlad ut. Under ytan: paddla utav bara helvete!²
Kompakt buller
På universitetsområdet känns det som om det pågår ett frenetiskt paddlande både över och under ytan. Vandrar man genom området påminner det mest om en gigantisk byggplats.
Överallt grävs det, borras, cementeras, slås upp väggar eller byggs till våningar. Bullerridån är kompakt. Och över allt byggjobbare.
Framöver i höst behövs det säkert 80 gubbar bara här på samhällsvetarhuset för att vi ska hinna klart i tid, säger Stig-Göran Isaksson, platschefen på byggsidan vid samhuset.
Vi söker oss från intensiteten till det splitternya lärarutbildningshusets rymdrymliga, tomma innersta. Där är det andäktigt tyst och stilla nu innan studenterna hunnit infinna sig. Endast skrapet från flyttkartonger som bärs in i byggnaden skär då och då genom tystnaden.
Kartongerna staplas på varandra i entrén, och mitt i den förmodade röran står Mona Jonsson, från institutionen för kostvetenskap.
Likt en dirigent leder hon flyttkillarna på rätt spår.
Vänta, där står något. 30.04. Jo just det, det ska till fjärde våningen.
Kartongtåget från de gamla lokalerna på Nygatan har varit massivt. Institutionen flyttade in där 1954 och under årens lopp har det hunnit gömmas en hel del grejer i skrymslena, saker som naturligtvis ingen haft hjärta att kassera. Vid packningen uppenbarades följaktligen rena fynd.
Ruschen på campus
Vi har hittat köksredskap från förr som väl nästan är antika i dag. Och gamla böcker som också är historiska, berättar Mona.
Det är inte helt lätt att lämna de gamla lokalerna konstaterar hon sedan. Det är ett fint hus de kommer från, väl inbott och med öppna spisar.
Nu känns det här ändå väldigt bra. Men det är nog så att vi gamla stofiler kunde suttit kvar därnere och trivts med det. Men för studenterna är det viktigt att komma upp till ruschen här på campus.
Nytt blir det också för institutionen för estetiska ämnen. Tidigare har de olika ämnena musik, bild, slöjd och rörelse varit spridda över stan.
TV-studio med mera
Nu ska de i sinom tid in i gemensamma lokaler, också de i lärarutbildningshuset.
Ulf Sackerud, lärare i tekniskt media, kikar ut över det stora öppna torget och scenen som fyller husets innandöme. Takhöjden gör att det svindlar en aning samtidigt som Ulf berättar om planerna för allt som ska göras.
Om den nya TV-studion som håller på att färdigställas. Om det fina kontrollrummet. Om kommande projekt. ²...och här ska stora projektioner kunna köras... och så direktsändningar och...² nickar han mot den stora romerskinspirerade amfiteatern.
- Just nu ser det ut som en stor Finlandsbåt alltihop... men förhoppningen är att det här ska bli ett kreativt hus! konstaterar han aningen lyriskt.
Nytt hus blir större
De som flyttar in har visioner. Och visioner för projekt långt in i framtiden har även lokalförsörjningsenheten. Ett av dem som kan ligga närmast i tiden men efter KBC är en tillbyggnad av beteendevetarhuset. Det är ett välkänt faktum att det var för litet minuten efter att det stod klart hösten 1993.
- Alla ämnen där är väldigt expansiva. Men det var inte möjligt vid den situation som rådde då att få pengar för en större byggnad, konstaterar Eilert Karpberg.
I somras gjordes därför en skiss för en eventuell utbyggnad färdig. 3 000 kvadratmeter yta i en flygel utmed humanisthuset, till en kostnad av 30-35 miljoner.
Många beslut finns dock kvar att fatta innan utbyggnaden är ett faktum.
Vi får invänta budgetpropositionen först, och se vad den innehåller.
Men hur det än går så är fler byggnadsprojekt ett fortsatt måste för att universitetets inneboende ska få plats. Så Malte Eriksson i lyftkran 19 lär mycket troligt få se universitetsområdet fler gånger - så där lite grann från ovan.
Camilla Andersson
Foto: Vincent Arvidsson
Tillbaka till
Vertex artiklar