Kulturnotiser
6-96
Miljövård à
la SAF
Boken Det gröna p; Varning för miljölarmen! är ovanlig
på så sätt att den kritiserar hela miljörörelsen.
Den börjar med att förklara att inga av de miljöproblem som
uppmärksammats i media (industriutsläpp, skogsdöd, resursuttömning,
ozonhål, försurning och kärnkraft) existerar, och fortsätter
med att visa hur dessa problem, som inte finns, kan åtgärdas
utan statliga regleringar.
I ett annat kapitel diskuteras vilka som är miljöideologins bärare.
Författarna kommer fram till att "rörelsens spjutspets återfinns
inom den natursvärmande aristokratin, som vill bevara sin riphedar
och laxvatten intakta".
Den som undrar vilka som är ideologiska bärare av anti-miljörörelsen
behöver inte fundera länge, för i förordet tackar författarna
Svenska arbetsgivareföreningen för dess ekonomiska stöd.
En stejk i Ö-vik
I dessa tider när man gärna talar om "burgers", "coke"
och "happy meals" är det litet förvånande att
upptäcka att man på en Sibyllakiosk i Örnsköldsvik
kan beställa en "stejk" - en relativt obegriplig försvenskning
av det engelska ordet "steak". Samma kiosk bjuder också
på den nyskapande och fantasieggande förkortningen "p-smör".
Man kan naturligtvis - likt en svensklärare med prostatabesvär
- gnälla över språkmisshandeln, men låt oss i stället
omfamna dessa innovationer som för svenskan framåt.
Personligen tycker jag att både vi och engelsmännen kan börja
stava "steak" på det mest logiska sättet, dvs "stake".
För vem skulle kunna motstå frestelsen att beställa en portion
"stake med p-smör"?
Hovskribent i Haninge
Förr i tiden höll sig kungar och furstar ofta med hovskribenter.
Kanske håller den rollen på att övertas av kommuner och
länsstyrelser? Jag läser i tidningen att Torbjörn Säfve
fått 150 000 kronor för att skriva en pjäs som handlar om
"Haninge kommuns 9 000-åriga historia". Alla kommuner har
väl en anrik historia?
Här ser jag jobb för 279 arbetslösa författare. Sveriges
stora företag har väl också historier som är värda
att berätta? Volvos utveckling till ett multinationellt företag
borde kunna ge en tolvaktare.
Jag ser leende företagschefer som viftande med flaggor leder massorna
in i tillväxtens ljus. Kultur och kapital i en fantastisk förening.
Hyllning till lutfisken
Någonstans i cyberrymden hittar jag följande hymn till lutfiskens
ära (Melodi: Oh, Tannenbaum):
Lutefisk, O Lutefisk,
how fragrant your aroma,
Lutefisk, O Lutefisk, you put me in a coma.
You smell so strong, you look like glue,
You taste just like an overshoe,
But lutefisk, come Saturday,
I think I'll eat you anyway
Dessa små stycken lättar i viss mån den alienation och
rotlöshet jag känner inför att själv aldrig ha tvingats
ta del av nationalrätten.
Tillbaka till Vertex artiklar
Senast ändrad 96-08-23