Är det nyttigt att studera, lille vän?

- Vad ska du bli då du blir stor?
- Lönsam.
Så skulle man, med en lätt travesti på Peter Tillbergs kända målning, kunna sammanfatta topplistan över mest sökta fristående kurser vid Umeå universitet inför denna hösttermin.
Av de i runda tal 20 000 personer som sökt fristående kurser inför höstterminen vill omkring sex hundra plugga företagsekonomi.
Att läsa psykologi, engelska och medie- och kommunikationsvetenskap är också populärt.
Alternativt replikskifte alltså:
- Vad ska du bli då du blir stor?
- Antingen psykologisk, eller också ett medium.
Redaktionen har för övrigt fått ta del av ett intressant stycke skvaller om just institutionen för medie- och kommunikationsvetenskap.

Högt kuriosavärde
Sladder och löst snack sätter vi givetvis aldrig någon tilltro till, en arbetsprincip som gäller även i detta fall. Kuriosavärdet är dock alltför högt för att just detta skvaller ska kunna tigas ihjäl.
Det går ut på att det har varit lite si och så, minst sagt, med institutionens förmåga att informera studenterna om att föreläsningar är inställda, att föreläsningar flyttats, et cetera.
Skvallret vill helt enkelt hävda att de förfinade kommunikationsteorierna på intet sätt fått något genomslag i det dagliga livets praxis.

Rent förtal
Nu är detta givetvis rent förtal, och som sådant av noll och intet värde.
Vi vägrar tro på sådant som förhånar den högre utbildningens renhet och briljans. Allt är gott, i all synnerhet allt som försiggår på universitetets domäner.
Men skvallret är trots allt intressant ur ett mer principiellt perspektiv.
Tänk om det är vanligare än vi tror, att de som tror att de vet något, faktiskt inte gör det. Eller i alla fall att de inte vet fullt så mycket som de tror.

Skadligt att plugga?
Tänk om lektorn i retorik inte förmår övertyga en enda student om att han är en duglig föreläsare.
Tänk om det på ett eller annat sätt faktiskt är skadligt att plugga.
Tänk om det universitet, som enligt all sans och vett ska fostra studenterna till kritiskt tänkande individer, istället är en kunskapsfabrik där studenterna rullar fram på löpande band, paketeras i examenskläder och kickas ut i ett samhälle som skriker efter intellektuella våghalsar och nytänkare.
Tänk om.
Tack och lov är det ju inte så. Vi lever, vilket redan den gamle filosofen Leibniz fastslog, i den bästa av världar.
Och eftersom allt redan är så perfekt, märks de mindre fulländade undantagen desto tydligare.
Det kan till exempel gälla mindre lyhörda studievägledare.
För ett antal år sedan satt en syo-konsulent i England och gav elever råd om deras framtida yrkesbanor. Knackelibank på dörren, och in träder en ung och tanig Mark Knopfler. Han gillar att lira gitarr, stammar han.
- Glöm musiken, slår syo-konsulenten fast.

Fotbollsstjärnan
En annan dag sitter en ung och osäker Alan Shearer och vill ha råd. Han gillar att lira fotboll, säger han.
- Sluta med det, satsa på en säker utbildning istället, tipsar studievägledaren.
Allt enligt en notis i Aftonbladet.
Nä, alla vet inte vad de sysslar med. Flest misstag hittar man givetvis i sitt eget liv. Enligt en urgammal tradition ska det nämligen vara krångligt att leva. Det är därför det så ofta blir fel. Även vad gäller val av utbildning.
Ett par veckor in på höstterminen sitter kanske en uppgiven ung studentska med ett kompendium om gråsten i handen, när hennes hjärta i själva verket brinner för nynorska verbböjningar.

Räddande örtsås
I grannbyggnaden lyckas en gråblek yngling genomlida en obduktion bara genom att intensivt föreställa sig receptet på den delikata örtsås som skulle lyfta dessa sega kotletter till oanade kulinariska höjder.
De har helt enkelt hamnat fel.
Då är det bra att känna till den patentlösning som lyder att det faktiskt går att ändra sig.
Ett val är inte alltid så urbota viktigt och oåterkalleligt som Sartre och Kirkegaard ville göra gällande.
Det är alltid uppfriskande att tänka om.


Bertil Janson


*Tillbaka till Vertex artiklar
Senast ändrad 96-08-23