Abeba längtar hem. Efter åtta år i Sverige har saknaden efter hemlandet Etiopien och vännerna där blivit stor.
­ Jag har trettio poäng kvar innan jag kan ta min examen i kemi. Sedan ska jag försöka återvända.

Inbördeskriget i Etiopien tvingade Abeba att lämna sitt hemland. I det, enligt ryktena, humanitära landet Sverige hamnade hon på en flyktingförläggning.

Det nya landets egenheter gav sig snart tillkänna.

­ Jag hade aldrig sett snö förut, och vinterns ständiga mörker tycker jag fortfarande är deprimerande.

Det har dock varit lättare att vänja sig med kylan trots att även den omställningen varit stor ­ i Etiopien är det ungefär tjugofem grader året om, säger Abeba. När Abeba tvingades fly hade hon slutfört två års kemistudier vid ett universitet i Etiopien och arbetade som lärare för att senare kunna fortsätta att läsa.

Kort efter ankomsten till Sverige undersökte hon möjligheterna att fortsätta studierna här istället. Det visade sig inte vara något problem att översätta Abebas betyg, så det enda som hindrade henne var ­ som för så många flyktingar ­ språket.

Trots goda kunskaper i engelska visade det sig vara svårt att acklimatisera sig i det nya landet. Efter ett år på en flyktingförläggning jobbade Abeba som städerska under två år och läste sedan två terminer svenska på komvux. Först därefter var hon redo att fortsätta sina högskolestudier.

­ Undervisningen är helt annorlunda här. I Etiopien hade vi inga böcker och vi fick därför förlita oss på föreläsningsanteckningarna. Det fanns laboratorier men vi hade inte lika många grupparbeten som här.

På frågan om hur hon trivs i Sverige svarar Abeba lite tveksamt.

­ Jag trivs bra med studierna och är glad för att jag har fått fördjupa mig i det jag är intresserad av. Men det har inte varit lätt att lära känna människor här. Jag är lite tyst av mig och har svårt att göra mig förstådd, därför längtar jag tillbaka till Etiopien.

Trettio poäng återstår innan Abeba kan ta ut sin examen. Med den i bagaget planerar hon att återvända till hemlandet där oroligheterna nu upphört.

erik wikström

foto: patrik boström