Varför är studenterna så passiva och varför rättar de sig efter alla märkliga bristfälligheter som finns på skolorna? Jag anser att huvudorsaken till detta ligger hos vårt utbildningssystem och våra gammalmodiga och passiviserande arbetsmetoder. När man börjar på lågstadiet brukar man finna glädje i att lära sig saker. Men några år senare, på gymnasiet, läser man för att klara av proven.

Någonstans på vägen tas det död på upptäckarglädjen och nyfikenheten till kunskap. Vem eller vilka är ansvariga för detta? Att döda glädjen att lära sig bör vara kriminellt och straffbart, men detta fortsätter även på högskolor och universitet.

Det är vårt system och vårt arbetssätt som passiviserar studenterna.

Tentamens- och betygsfokuseringen har en destruktiv effekt men detta är ju en produkt av vårt utbildningssystem och studenternas fel är bara att de rättar sig efter det. Med tentamen som vapen skrämmer vi studenterna till tystnad och lydnad.

Varför ska vi ha tentamen överhuvudtaget? Varför ska läraren agera kontrollant när han kan vara en inspirationskälla, en handledare och en lagledare som ska få var och en i gruppen att göra sitt bästa?

Många framgångsrika företag är helt överens om att kontrolltänkandet

hör till det förflutna och är ett dyrt och ineffektivt sätt att höja kvaliteten. Kontroll hämmar utvecklingen, passiviserar, tar död på yrkesstoltheten, motarbetar kreativiteten och skapar "vi"- och "de"-känsla. Den konventionella tentamensmetoden är ingenting annat än en gammalmodig verksamhet som baseras på slutkontroll. Den måste bort! Det finns många alternativa examinationsmetoder. [Se debattinlägget "Avskaffa tentorna" nedan].

Ett sätt att bryta passivitetens onda cirkel och ta vara på allas tankar, idéer och förbättringsförslag är att bilda någon typ av förslagsverksamhet, precis som många företag har gjort.

Vi kan och bör dessutom jämföra oss och lära oss av andra, även av de som jobbar inom andra verksamhetsområden. En högskola kan jämföras med ett sjukhus eller med Volvo och Ericsson.

Läraren finns ju till för studenterna och inte tvärtom. Låt detta genomsyra hela verksamheten. Vi bör inse att kunskap inte kan överföras utan bör utvecklas och läraren kan spela en viktig roll i kunskapsutvecklingsprocessen, både direkt, via till exempel handledningar, och indirekt genom att uppmuntra studenterna till att samarbeta och lära sig av varandra. Detta kan kompletteras genom att omvandla lektionstiderna till ett "knytkalas", istället för att ha en traditionell enmans-show.

Låt alla vara delaktiga på lektionerna och bidra med någonting, till exempel i form av korta inlägg, kommentarer, synpunkter och frågor.

Var och en av oss är viktig och våra synpunkter är värdefulla och välbehövliga i allt förbättringsarbete. Därför vädjar jag till alla studenter, lärare och alla andra att komma med konstruktiva förslag och bidra till förbättring av vårt utbildningssystem.

Mohsen Hakim
Lärare i Kvalitetsteknik
Mälardalens Högskola
Eskilstuna