|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 40
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Salig och smakfull
hiphop-blandning
I vågen av nya svenska rappare kommer det också en del artister som vill fortsätta att sjunga på engelska. Ett sådant exempel är bandet Excel, bestående av svensk-dansk-nigerianen Obi, som var programledare på ztv:s hiphopshow för några år sedan, samt Tibuk som föddes i Sverige av amerikanska föräldrar.
Bright Lights Big City [Warner] heter deras debutalbum och även om titeln kan kännas sliten efter både roman och film så finns det en del intressant att lyssna på. Skivan är full av influenser både från 80-talets hiphop och nutidens r&b. Naturligtvis finns även Michael Jackson och Prince med som förebilder. Allt i en salig - en ändå smakfull - blandning som säkert kommer att tilltala den som gillar lite softare hiphop än ligister som Public Enemy.
patrik boström
Di Levas samling
är pophistoria
Miraklet, Vi har bara varandra, Vem ska jag tro på, Dansa din djävul och Själens krigare är bara några av de hits som Thomas Di Leva har klämt ur sig under alla de år som gått sedan han slog igenom någon gång under 80-talets senare hälft. Nu är de samlade på CD:n För Sverige i Rymden [Warner]. Det är en alldeles utmärkt samling av Di Levas musik, eftersom det i sanningens namn skall sägas att han inte alltid varit så strålande. Det är helt klart att han ändå är en av Sveriges mest framstående artister när det gäller att producera låtar med flumtexter som går hem hos Svensson. Och även om man inte gillar honom är samlingsskivan ett vettigt köp. Det här är helt enkelt svensk pophistoria.
patrik boström
Avskalad funk
utan svaga punkter
När Red Hot Chili Peppers inledde 90-talet med dunder och brak, var det inte svårt att förstå att detta band skulle bli ett av decenniets storheter. Därför känns det helt riktigt när de avslutar det i samma storartade stil som de började. Californication [Warner] har egentligen inga svaga punkter. Red Hot Chili Peppers har hittat tillbaka till den energi och avskalade funk som gjorde dem kända för snart tio år sedan. Och inget kunde vara bättre än att den känslige och briljante gitarristen John Frusciante nu är tillbaka i gruppen.
patrik boström
|
|
|
|
