|
|
|
[an error occurred while processing this directive]
- vecka 35
Tyck till direkt
Nätspecial
Nyheter
Kort om
Kultur
Å tredje sidan
|
|
|
|
Foto: Vincent Arvidsson
Kamenski. Niklas Vestermark är lejon, Josef Hemmingson clown och Jesper Isaksson zebra - och nollningsgeneral.
Helgjakt och party
hela natten lång
Avverka så många som möjligt av Umeås studenthak på en och samma kväll.
Med den målsättningen gick Vertex ut på helgjakt i septembernatten.
Resultatet?
Ömsom vin, ömsom öl - och en och annan hävert.
I ett soffhörn i Kamenskis källarvalv sitter en före detta bäver och på Scharinska dricker unga män i röd kilt och frack öl med hjälp av slang och tratt. Nyblivna läkarstudenter sparkas in med en traditionell sittning på Villan. Skogis är stängt, men Ekonompuben frestar med Riverdance, Markoolio och Spice Girls i nolletappning. Finlandsfärjans estetik finner banérförare på Nationernas hus och Corona håller åttiotalet vid liv med coverband som spelar det sena nittiotalets schlagers. Bredden på studentumeås nöjesliv imponerar. Men det verkar lite glest i gästleden. Borde inte fler levnadsglada rumla en helgkväll kring terminsstarten?
- Nja, imorgon ska alla till iksu och träna. Så fredagar brukar vara ganska lugna, säger Fredrik Nylén som är ordförande på Nationernas Hus, nh.
Ett tiotal personer hänger i baren, ytterligare några sitter kring borden vid fönstret. Ovanför dansgolvet lite längre in i lokalen snurrar en discoboll. På dansgolvet snurrar ingen. Närmast revolution kommer dörrvakten med sin uppmaning till den kissnödige som inte orkar vänta i toakön:
- Pinka på F-huset!
Lugnt är alltså ordet för kvällen på nh och detsamma gäller på Corona, som ligger en våning upp i Universumhuset. Här slås dessutom rekordet i kvoten dörrvakter per gäster. En på fyra?
På rökverandan - pluspoäng för den - träffar vi Malin, Caroline, Anneli, Cristin och Bella, som heter Nordlund i efternamn och snärtar ur sig "det är roligare i Kramfors" när hon beskriver kvällen så långt. När Farbor Fläsk börjar spela samlas ett trettiotal gäster framför scenen.
De dansar och sjunger med i refrängerna, men salen är för stor och liksom överröstar dem. Ibland är det välgörande med tokträngsel.
Vi åker ner till stan.
Utanför Scharinska trampar kön på stället. En ut - en in, ingen kommer här fram. Inomhus fyller rusiga teknologer lokalerna och sig själva. Över 300 gäster, overall sida vid sida med den lilla svarta. Och så tratt och slang.
- Det är nå'n fysikalisk princip som gör att man får i sig jävligt mycket öl per klunk, säger en av de kiltklädda hävarna i ett anfall av klarsyn.
- De bilderna får ni inte publicera, tycker kårhusets kvällschefer Stefan Magnusson och Jan Johansson när vi fotograferar.
Egentligen är Stefan och Magnus lediga ikväll, men de känner sitt ansvar att förhindra onödig fylla. Men kanske skulle de istället försöka prata med de som häver. För på Scharinska behöver man faktiskt inte vara fetfull för att trivas en kväll som den här.
Möjligen lite påstruken för att bli mjukare i trängseln.
Tröttnar man på raj-raj finns åtminstone den här kvällen ett bra alternativ. I Klubb Kamenskis pragska källarvalv, med minimalt dansgolv och ljusshow modell Budapest '89 lever allas vår inre rödvinspoet eller svårmodige trubadur upp.
Trots - eller tack vare - att gästerna börjat glesa ut smyger vi omkring och myser bland stearinljusen.
Det är i det cirkussällskap som är pedagogernas nollning vi hittar den före detta bävern i sin soffa.
- Kostymen blev för varm, säger han.
Vi träffar också Jesper Isaksson, uppklädd till zebra.
- Bra, bättre, bäst, säger han om kvällen och han borde veta, för han är nollningsgeneral.
Det verkar ha varit trevligt och besvikelsen över att det inte är Stare Mesto i Prag utan Gammlia i Umeå som ligger en halvtrappa upp och utanför är inte outhärdligt svår.
I Ekonompuben är det också nollningsskiva. Mycket folk, livligt, E-type Campione i ljudmaskinen. Vi kommer in utan prut - och kårlegskoll - men i baren möter väntan. Där finns en enda kassaapparat och plötsligt bara en barman bakom den långa disken. Hupp. Fast det hör till studentställen att inte vara proffsiga ut i fingerspetsarna. Ska vara så. Ett nollningsuppdragsgäng kör önskerepris av tafflig Riverdance och det ger en liknande känsla.
På väg från E-puben till Medicinarvillan stöter vi på ett sällskap i motsatt omloppsbana.
- Det är så mycket sittning på Villan, tycker en tjej.
Men när vi kikar in håller taffeln på att brytas. Smålänningen Henrik Nelson berättar om en familjärt trevlig kväll med underhållning i form av sånger och många tal. Hans fadder Annika Hansson höll till exempel ett till mannen. Lite skämt om prylbögeri och feber vid kroppstemperaturen 37,8°C. Det hör till att retas.
Nu sitter gästerna och småsmuttar på den sista punschen. Efter lite barhäng eller en cig på trappen då borden dukas av blir det disco.
jonas nilsson
|
|
|
|